Opinion: Trekant i debatten kring ”hederskulturen”
Skrivet av Serhat Daran   
2007-11-26
[...] Men mycket av mentaliteten från ett samhälle som inte längre finns lever kvar, till exempel sådant som hedersmord. (Michael Winiarski rapporterar från Kurdiska norra Irak i DN 2007-10-19)

Det är väldigt lätt att trassla in sig när det gäller den här frågan. Det är ändå komiskt hur många journalister och bloggare med flera, som bara över en natt har blivit experter på den så kallade ”hederskulturen” och tror sig besitta en djupgående analys av fenomenet.

Jag tillhör hederskulturen. I alla fall om du vill tro på inflikningar som den ni kan läsa överst i texten. I mångt och mycket har den ensidiga mediebevakning som undergått inte varit till någon stor hjälp. Du kan avvisa mig med att det är min heder som kränkts och att det är därför som jag skriver det här. Du med någorlunda språk kunskaper skulle kalla det för integritet. Precis som unga samhällsengagerade demonstranter inte är ligister. Hederskulturen är något som hunden har dragit hem, tycker du kanske. Då är det logiskt att göra sig av med hunden så försvinner problemet. Det är i stort den bilden som bankas in i oss. Vi får inte blunda för sammanhanget som skapar denna företeelse och sammanhanget är den patriarkala strukturen som uteslutande dominerar världens samhällen. Denna systematiska struktur är inget som uppenbarade sig över vårat kära folkhem under 80-talet på grund av alla invandrare. Det är ett tusenårigt problem som infekterat alla klasser och geografiska områden. Vi ska inte spela det här i händerna på varken dem som utövar "hederskulturen" eller rasister med att säga att det handlar om kultur. För det är precis vad dessa grupperingar säger. Det tillhör deras kultur och den är inte kompatibel med den svenska, därför måste de bort. Att definiera det som en hederskultur betyder att det ingår i ett folks kultur och vardag. Med andra ord så är människor som jag avvikande och exceptionella från den hederskulturella norm som jag uppenbarligen har växt upp i. Att bunta ihop människor och att förenkla saker har sin lockelse men det gör hela debatten vinklad.

Hustrumord och kvinnomisshandel är tydligen inte kulturellt betingat. Det är en isolerad och fristående företeelse som inget har med vårat samhälle att göra, varken dess kultur eller invånare. Borde inte en sådan syn anses vara en grov form av hyckleri? Men denna medierapportering passar utmärkt när inskränkta människor slår upp sydsvenskan och undrar vad fan det är som händer med deras Sverige. Det var ju inte så när de växte upp. Alltså har invandrarna tagit deras uppväxt ifrån dem. Slutsatsen är att dessa främlingar måste vi kämpa emot. Den kommersiella medieapparaten, som bygger sitt informationsmonopol på sensationsnyheter, tar inget ansvar för vilken skev världsbild den ger ut. När en blatte har misskött sig nämns det i nyhetsrapporteringen som ”en person med invandrarbakgrund” medan en etnisk svensk blir kallade till exempel ”23-åringen”. Dubbelmoralen är svår att förbise.

Jag skulle efter lika villkor kunna hävda att vita människor är per automatik rasistiska på grund av sin gemensamma kultur och historia. Genom liknande argument vore det inte helt omöjligt att "bevisa" det påståendet. Jag skulle lika gärna kunna ”bevisa” att svenskar hänger sig åt incest och alkoholism i större grad än andra folkgrupper i Sverige och det på grund av sin etniska tillhörighet och att det därför skapas en kulturkrock med det moderna samhället. Något som du borde förstå är höjden på idioti.

Våldet är ett faktum och mörkertalen är stora. Men vi måste komma bort från uppfattningen att det är en invandrarfråga och se till att det blir en jämställdhetsfråga för att ha någon som helst möjlighet att motverka det vedervärdiga förtrycket. Vi måste också börja inse att ”hedersvåldet” är ett fragment av ett utbrett förtryck som är en del av det patriarkala samhället vi alla lever i. Förtrycket tar sig olika former och har olika orsaker men den gör sig ständigt påmind.

 
Äldre artiklar