|
Recension: The Kurdish Political Struggles |
|
|
|
Skrivet av Serhat Daran
|
|
2010-01-29 |
I "The Kurdish Political Struggles" (2005) analyserar Abbas Manafy den kurdiska självständighetskampen ur ett delvis helt nytt perspektiv.
Abbas Manafy
The Kurdish Political Struggles: in Iran, Iraq and Turkey
University Press of America
Boken innehåller självklart många färska historiska uppgifter från en vid mängd olika källor, men dess fokus och styrka är koncentrerad kring en kritisk teoribildning med utmanande analysmodeller. Det är något som tidigare varit ytterst ovanligt inom den akademiska litteraturen över Kurdistans politiska historia. Men på senare år har böcker så som David Romanos The Kurdish Nationlist Movement (2006) och Hussein Tahiris The Structure of Kurdish Society And the Struggle for a Kurdish State (2006) öppnat upp för en mer djupare förståelse av den kurdiska rörelsens inre dynamik.
Från att i ett inledande koncist kapitel beskriva vilka kurderna är, övergår Manafy till att strukturera upp en terminologisk förståelse av vissa företeelser så som "frihetskamp" och "revolution". Här visar författaren begreppens dikotomi, det vill säga dess uppdelning, och rör sig på så sätt bort från den annars så sedvanliga simplifieringen. Denna detalj gör det möjligt att förstå olika kurdiska organisationers egentliga mål, samt förklara ambivalensen i deras politiska agenda i förhållande till centralregimerna. Även sociala rörelsers potentiella förmåga till genomgripande förändring i ett samhälle kartläggs.
Genom denna bakgrund ter sig synen på vissa historiska händelser och personligheter helt annorlunda. Jashpolitiken (förräderi av den kurdiska frihetskampen) kan därmed inte förpassas till periferin då organisationer som lett betydande revolter även allierat sig med ockupationsmakterna för att förgöra andra kurdiska grupperingar.
Här gör Manafy ett bra jobb med att diskutera världssystemets och utomstående makters korrumpering av rörelsen mål och syfte. Manafy visar på att den monolitiska kurdiska rörelsen, sammanhängande i tid och rum, är mer komplex än vad som först antas. Däremot är det viktigt att se de gemensamma nämnarna och lämna det restriktiva endimensionella tänkandet därhän.
Tråkigt nog finns det en del korrekturfel och Manafys egenartade val av stavningar på kurdiska namn (exempelvis Abd Allah Ocalan, Partiya Karkari Kurdistan och Khoyben) irriterar emellanåt. Förhoppningsvis utkommer en andra utgåva av boken inom en inte alltför avlägsen framtid. Annars är Manafy i boken vid upprepade tillfällen polemisk, vilket kan väcka förargelse hos vissa läsare med partipolitiska sympatier.
Förståeligt förvisso, men budskapet är rop på självrannsakan och radikalisering - snarare än institutionaliserandet av den kurdiska frihetskampen inom ockupationsmakternas maktsfärer. Polemiken har Manafy visat fog för, och den grundar sig på ett brinnande engagemang som till synes inte verkar sluta vid en konstlad nationalistisk pose. |
