Det ser ut som om anklagelserna om valfusk, något som inte är nytt i Iran, var droppen som fick bägaren att rinna över. Myndigheter förklarade demonstrationerna som olagliga och hotade med att slå ner demonstrationerna och lovade samtidigt att utreda valfusket.

De uppgifter som har läckt ut från inrikesministeriet och som har publicerats i en av de tidningar som stödjer Mossavi stödjer följande misstankar om valfusk:

1- Valmyndigheten tog bort fem miljoner röstberättigade från sin statistik före valet för att valdeltagandet skulle verka vara större än vad som det skulle ha varit.

2- 14 miljoner extra röstkort hade tryckts för att ifall för få hade deltagit i valet, skulle dessa räknas in. 

Och det verkar som om när fler än väntat deltog i valet, kastades dessa kort för Ahmadinejad. Detta skulle både förklara ett valdeltagande på 85 procent mot tidigare 52 % av de röstberättigande och att Ahmadinejad blev vald i det första omgången med över 62 procent av rösterna.

Det är dessa anklagelser och det faktum att Mossavi hade starkare popularitet än Ahmadinejad i huvudstaden Teheran (där fick han enligt valstatistiken dubbelt så många röster än Ahmadinejad) som ligger till grund av vad som ska utredas. Men varken hot eller löfte räckte för att hålla de över en miljon människorna att komma ut på Teherans gator och demonstrera mot regimen. Också från andra städer har det kommit rapporter om demonstrationer och konfrontation med polis och den islamiska milisen.

Parallellt med demonstrationer pågår flitiga förhandlingar mellan regimens olika fraktioner för att kunna styra det folkliga missnöjet. Förhandlingar som kan beskrivas som en maktkamp mellan hökar och hajar i den islamsiska makteliten.

Khamenei träffade så sent som igår den missnöjde presidentkandidaten Mossavi och mot löfte att utreda valfusket fick denne att uppmana sina anhängare att inte delta i några demonstrationer tills anklagelser om valfusk utretts av Väktarrådet, en islamistiskt granskningsorgan för statsmakten. När demonstrationen blev ett faktum deltog både Mossavi och den före presidenten Khatami för att lugna demonstranterna så att det inte skulle utvecklas till en demonstration mot staten, utan endast mot den sittande regeringen och valfusket.

Den förre detta presidenten Rafsanjani, med stark inflyttande inom maktapparaten och en av Ahmadinejads kritiker, som blev måltavla för anklagelser om korruption och maktmissbruk under Ahmadinejads valkampanj, har öppet uttalat sitt missnöje med valresultatet. Det som i en början såg ut som en maktkamp mellan Ahmadinejad och Mossavi kring presidentposten har förvandlats till en maktkamp mellan Rafsanjani och Khamenei. Obekräftade uppgifter som har publicerats i The Guardian gör gällande att Rafsanjani har lämnat sina poster i Expertrådet och som ordförande i statens policygrupp och engagerar sitt nätverk för att utmana Khamenei, den högsta andliga ledaren.

Nu har protesterna tagit fart och tack vore den progressiva folkrörelsen har parollerna gått längre än att endast handla om valresultat. En konsekvens är att den legitimitet som regimen ville ge Ahmadinejad med valet, och valfusket, är nu stark ifrågasatt både nationellt och internationellt. Också den legitimitet som staten skulle fuska sig till genom att visa ett högt deltagande och rivaliserande kandidater som skulle föreställa en demokrati i Iran, är idag ifrågassat. Också i samband med protesterna har det blivit allmänt känt att Mossavi var under sina åtta år som premiärminister varit delaktig att den brutala och blodiga förtryck som den islamsiska staten gjorde sig skyldig till efter revolutionen. Nu kan varken Ahmadinejad eller någon annan av kandidaterna göra anspråk på att vara folkets representant. Inte heller kan de rentvå sig från regimens brutalitet. Det som händer idag i gatorna i Teheran är en upprepning av vad som hände under Mossavis tid vid makten.

Hur regimens olika fraktioner lyckas via förhandlingar komma överens med varandra för att hantera det förtryckta iranska folkets vredesutbrott, är en utmaning för regimen. Utmaningen för proteströrelsen, om det inte ska bli en upprepning av studentrevolten under Khatamis tid, är att den ska göra sig kvitt Mossavi och störta den islamsiska staten i sin helhet. Det verkar inte helt omöjligt.