Vi vill inte medverka till ett Fästning Europa. Gemensam asyl- och flyktingpolitik på EU-nivå kommer knappast att leda till ett mer humant och öppet Europa”, säger Junilistans Hèlène Goudin.
– Gemensam asyl- och migrationspolitik innebär att asylsökande ska behandlas på ett likvärdigt sätt oavsett vilken medlemsstat som behandlar deras ansökan. Humanitet och mänsklig värdighet ska göras till bindande regler för samtliga medlemsstater, menar Kristdemokraternas Ella Bohlin.

Åsikterna om vad en gemensam asyl- och migrationspolitik innebär går isär. Klart är i alla fall att den blir alltmer överstatlig. Från att ha varit nationella frågor flyttas allt större delar av asyl- och migrationspolitiken till EU-nivå. Med Lissabonfördraget kommer asyl- och invandringsfrågor i ännu större utsträckning att hanteras med överstatliga beslutsformer och de minimiregler som idag finns kommer att avskaffas. Staterna kommer att hindras inte bara från att ha en mer restriktiv flyktingpolitik, utan också från att ha mer liberala regler.

Oklara ambitioner
Ambitionerna i EU:s asyl- och migrationspolitik är -otydliga. Samtidigt som man talar om behovet av ökad invandring till Europa, satsas det enorma summor på gränsbevakning och system som ska göra det svårare för människor att komma till Europa. Det talas alltmer om ”illegal invandring”, samtidigt som beräkningar pekar på att Europa behöver femtio miljoner nya invandrare de närmaste femtio åren. Peo Hansen, statsvetare och författare till boken EU:s migrationspolitik under 50 år: Ett integrerat perspektiv på en motsägelsefull utveckling, menar att man måste ta in andra aspekter,  
för att förstå ambitionen med den -gemensamma asyl- och migrationspolitiken.
– Jag tror inte att man kan förstå det om man inte lägger in ekonomiska och politiska aspekter. Migrationspolitiken blir i hög grad en spegelbild av EU:s nyliberalisering. Med den ekonomiska krisen som vi nu är inne i, tror jag att EU:s behov av att importera arbetskraft kommer att tonas ner. Efterfrågan på billig arbetskraft sjunker dock inte. Den är EU beroende av. För även om murarna byggs runt EU, så kommer den informella arbetskraften in. När det gäller flyktingar och asylsökande är EU:s stora målsättning att de inte ska komma hit utan få skydd i närområden. Detta är inte realistiskt, då skyddet i närområdet inte är ett fullgjort skydd. Det är alltså arbetskraften EU vill ha. När den behövs.

Flyktingar däremot finns det inget större intresse för. Den senaste tiden har det blivit allt tydligare. Medlemsstater bråkar om vem som ska ta ansvaret för flyktingar, till exempel vid tragedin utanför Maltas och Italiens kuster eller när Sveriges migrationsminister Tobias Billström menar att avsteg från Dublinkonventionen leder till att till exempel Grekland slipper ta sitt ansvar. Hur flyktingarna själva påverkas talas det mindre om.

Asylrätten får stryk
Samtidigt nämns flyktingar och arbetskraft i samma andetag, såväl nationellt som på EU-nivå.
– Det är asylrätten som får stryk när allt blir en fråga om ekonomi.  
Rättigheter synkar inte med de ekonomiska tankarna. Arbetskraftsinvandringen handlar om ekonomi men asylrätten är en rättighet. Därför tror jag det viktigaste är att påtala just rättigheterna, säger Peo Hansen. I samband med förslag om gemensamma uppsamlingsläger 2003 sa Storbritannien att man borde slänga de internationella avtalen som Genèvekonventionen och de mänskliga rättigheterna i papperskorgen. Då var det för magstarkt, men nu skulle det vara möjligt, menar Peo Hansen.
– Med de debatter som idag försiggår där staterna skyller på varandra har internationella konventioner fått en svagare ställning. Man får inte heller glömma -rasismen som finns i Europa, som den etablerade politiken har svårt att prata om, men som den ändå måste förhålla sig till. Rädslan för rasismen som en stark kraft finns i det europeiska psyket. Man är rädd för att högerextremismen ska vinna poänger, men rädslan för rasism leder också till rasism, säger han.

Finns det risk för att internationella konventioner som de mänskliga rättigheterna och Genèvekonventionen helt slopas av EU? Statsvetaren Hans E Andersson, som skrivit boken Överstatlig flyktingpolitik, har svårt att tro det.
– Europadomstolen garanterar att de följs. Däremot skulle det kunna vara teoretiskt möjligt i Sverige, eftersom det här inte finns samma funktion.

Han tror inte att det finns en risk att begreppen migration, arbetskraftsinvandring och asylrätt sammanblandas mer än på debattnivå.
– Det är väldigt viktigt att de hålls isär, men jag har ingen upplevelse av att de glider mer och mer ihop.

-Europadomstolen är en form av garanti, säger han.

Gräsrötterna är hoppet
Men vad kommer då den gemensamma asyl- och -migrationspolitiken att leda till i praktiken?
– Det många undrar är om den gemensamma asyl- och migrationspolitiken kommer att leda till en liberalare syn eller inte. Men vilken riktning asyl- och migrationspolitiken tar beror på hur folket röstar. Om det nya fördraget går igenom kommer Europaparlamentet att få en mycket starkare roll och parlamentarikerna väljs av folket, säger Hans E Andersson.

Folkets röster om vilken politik de vill ha i Europa-parlamentet är viktiga men också opinionen bland gräsrötterna. Det är bland dem som Peo Hansen ser det största hoppet för asyl- och migrationspolitiken.
– Hoppet står till gräsrötterna, som behöver arbeta både på EU-nivå och på nationell nivå. I Spanien finns till exempel ett brett arbete bland frivilligorganisationer för rättigheter för papperslösa. Sverige är också ett intressant exempel. Här finns en stark folklig opinion. Se bara till Amnestikampanjen och det svaga fäste som Sverigedemokraterna fått. Det talas mycket om Sverigedemokraternas frammarsch, men jag tror att man behöver vända på det och fråga sig varför Sverigedemokraterna är så svaga i Sverige i ett europeiskt perspektiv. Att det stora flertalet i Sverige inte är rasister tycker Peo Hansen är viktigare att påtala än att falla i Sverigedemokraternas retorik att vanliga människor tycker att invandringen har blivit för stor. Nyckeln ligger i att påtala rättigheterna, menar han. Det är en  
rättighet att som flykting få söka asyl.
– Vi måste ta upp den kampen igen. Kampen för -rättigheterna, säger han. Likaså menar han att migration måste ses på ett -annat sätt.
– Om man arbetar mer globalt för att få lika rättig-heter och villkor mellan nord och syd, då blir migrationspolitiken inte lika nödvändig. Vi talar ju till exempel inte om migrationspolitik mellan Norge och Sverige, utan migrationspolitiken grundar sig i de ojämlika förhållandena.

Vad finns det då för hopp när asyl- och migrations-politiken blir alltmer överstatlig?
– Det är att fortsätta driva debatten framåt. Man får inte glömma  allt det arbete som görs på gräsrotsnivå för att människor ska få sina rättigheter, säger Peo Hansen.