Hem
- - - - - - -
Manas arkiv
Nyheter
Opinion
Mana Recenserar
- - - - - - -
Aktuellt på nätet
Asylnytt
Mana recenseras
- - - - - - -
Länkar
- - - - - - -
Prenumerera nu!
Om oss
Statistik
Annonsera
Kontakta oss
Återförsäljarna
Manas Nyhetsbrev


Mottag HTML?


Vem är inloggad
Vi har 130 gäster online

RSS

buy viagra buy cialis buy levitra buy kamagra buy propecia buy zithromax buy flomax buy viagra soft buy viagra brand buy cipro buy cialis soft buy lasix buy amoxil buy cialis brand buy lexapro buy diflucan buy accutane buy flagyl buy nolvadex buy deltasone buy synthroid buy excel x buy bactrim buy nexium buy clomid buy plavix buy celexa buy paxil buy celebrex buy cytotec


Rasism väcker debatt inom FN Utskrift E-post
Skrivet av Anton Hultberg Hansen   
2009-04-28
FN:s kommande världskonferens mot rasism, Durban Review, har redan kallats en cirkus. På den förra konferensen i Durban i Sydafrika 2001 kom man överens om att den transatlantiska slavhandeln skulle räknas som ett brott mot mänskligheten. Men konferensen överskuggades av USA:s och Israels avhopp och av deras uttalanden om att konferensen präglades av antisemitism. Och samma fråga är anledningen till att Israel, USA och Kanada redan på förhand bestämt sig för att bojkotta Durban Review.
Just nu pågår förberedelserna inför en FN-konferens mot rasism som ska hållas i Genève i slutet av april. Konferensen är en uppföljning av den omtvistade konferensen i Durban 2001, där man diskuterade känsliga frågor som västvärldens skuld i den transatlantiska slavhandeln och Israels ockupationspolitik.
Durbankonferensen var banbrytande på många sätt. Tidigare FN-konferenser mot rasism hade hållits på neutral mark i Genève. Nu skulle konferensen för första gången hållas i ett "tredjevärldenland", Sydafrika, som nyligen hade avskaffat de rasistiska apartheidlagarna. 
I flera afrikanska stater var förväntningarna högt ställda. Nu kunde man äntligen få gehör för sina krav. Runt om i världen mobiliserade ideella krafter till det stora mötet för frivilligorganisationer som ägde rum i samband med konferensen.
Resultatet av Durbanmötet är fortfarande omtvistat. Vissa tycker att västvärlden och Israel gjorde sitt bästa för att sabotera mötet och att slutdokumentet därför blev urvattnat. Andra hävdar att mötet dominerades av angrepp på Israel och Palestinaaktivism.

Slaveriet i fokus

Afrosvensken och socialdemokraten Joe Frans var på plats i Durban, där han var sambandsperson mellan regeringsdelegationen och svenska frivilligorganisationer. Han menar att konferensen sammantaget bör ses som lyckad, men att enstaka incidenter kom att överskugga framstegen.
– Man får komma ihåg att alla närvarande stater enhälligt röstade för slutdokumentet. Sedan var det några som inte deltog i konferensen, men de som gjorde det lyckades faktiskt enas. Men en vecka efter konferensen inträffade händelserna den 11 september, och det stal helt fokus från de framsteg som hade gjorts.
Joe Frans är nöjd med det faktum att konferensen enades om att kalla slavhandel och slaveri ett brott mot mänskligheten. Många har varit kritiska till att forna slavhandlarländer i EU (inklusive Sverige) inte ville diskutera frågan om gottgörelse. Slutdokumentet ses av många som en tandlös kompromiss, där det är upp till de enskilda staterna om de vill be om ursäkt och betala ut kompensation. Joe Frans påminner om att systematisk dialog mellan nationer är en långsam process, och att Durban snarast ska ses som ett första steg.
– Det viktiga var att man fastställde att slaveri är ett brott mot mänskligheten, och att den transatlantiska slavhandeln gav upphov till den moderna tidens rastänkande. Jag tycker att det viktigaste var att så pass många länder kunde enas. Det var ett bra första steg. Sedan finns det länder som har gått vidare och bett om ursäkt. Vissa har betalat ut skadestånd.
– Det är bra, men jag vill inte att denna fråga ska reduceras till en ekonomisk kompensation. Det viktigaste är att vi har en diskussion, en dialog och ett ekännande.

Israel-Palestina
Joe Frans tycker att det är olyckligt att mötet i Durban kom att präglas av frivilligorganisationernas fokus på Mellanöstern. Han tycker att Durbanmötet borde ha handlat om rasism, diskriminering och kolonialism och att det finns andra forum i FN där man kan ta upp Mellanösternfrågan.
Svenskpalestiniern Ammar Makboul däremot tycker att FN:s konferens mot rasism är rätt ställe att kritisera Israels övergrepp. Och han menar att Israel och USA försöker sabotera världskonferensen.
– Att både USA och Israel fegar ur för att de vet att en massiv antirasistisk kritik väntar dem är en sak, men att smutskasta konferensen tycker jag är arrogant. Det speglar i mångt och mycket båda staternas förhållande till de mänskliga rättigheterna och FN:s rasdiskrimineringskonvention. Jag har hört en del byråkrater säga att det bästa vore om Palestinafrågan lyftes ur konferensen. Då skulle jag vilja ställa en motfråga: Vart ska palestinierna vända sig om inte till en FN-konferens? Palestinierna har ingen olja, ingen supermakt som stödjer dem, inga mäktiga grannar, inga vapen. Det enda palestinierna har är FN:s resolutioner och internationella lagar och konventioner. Durbankonferensen innebar en möjlighet att konfrontera den illegala ockupationen, den etniska rensningen och det rasistiska israeliska systemet i ett världsforum mot rasism. Var någonstans ska rasistiskt förtryck angripas om inte på en världskonferens mot rasism?
Jan Lönn från Centrum mot rasism befinner sig i Genève, där han deltar i förberedelsearbetet inför Durban Review. Han säger att Israelkritiken på den officiella Durbankonferensen inte var antisemitisk och att den inte heller kommer att bli det på den kommande konferensen.
– Det är inte en fråga om huruvida Israel som land är rasistiskt, frågan gäller om Israels politik är rasistisk och bryter mot internationell rätt. Man talar om segregationen av och diskrimineringen mot Israels arabiska medborgare. Man talar om ockupationen och om de illegala bosättningarna. Man talar om brotten mot Genèvekonventionen. Israel anser sig inte ha begått några brott, för de ser sig inte som ockupanter.

Sveriges delaktighet

Jan Lönn har en teori om varför frågan om rasism har blivit en sådan het potatis.    
– När FN-konferenserna har teman som miljö, vatten eller kvinnors rättigheter, då är det problem som främst finns i tredje världen. Men rasism är ju ett problem som även finns i Europa och USA. Det vill man helst ta upp i det egna landet, eller möjligen på EU-nivå. Man är inte speciellt bekväm med att diskutera det i FN.
Jan Lönn berättar att Sverige sex år efter Durbankonferensen senkommet erkände sin delaktighet i den transatlantiska slavhandeln. Han ser regeringens agerande som ett resultat av Durbankonferensen och Centrum mot rasisms kampanj. Jan Lönn var också med och tog fram ett informationsmaterial, som gick ut till alla skolor förra året.

Tycker du att det räcker med en ursäkt?   
– Det är viktigt med vetskapen om och erkännandet av att hela det globala system vi har idag skapades under den transatlantiska slavhandeln. Befolkningsstrukturen likaså. Det är många frågor kvar att besvara, men Durban var en början.
Sverige har skickat diplomater till de inledande förhandlingarna, men det är ännu oklart om integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni själv kommer att närvara vid Durban Review. Det är också oklart om regeringen kommer att skjuta till pengar så att svenska frivilligorganisationer kan skicka representanter till konferensen. Jan Lönn säger att de svenska diplomaterna i Genève ligger lågt och låter ordförandelandet Tjeckien föra EU:s talan.
För EU verkar den mest kontroversiella frågan på dagordningen vara den om yttrandefrihet och religion. I sviterna av Muhammedkarikatyrkrisen vill ett antal muslimska länder förbjuda hån av religiösa symboler. Diplomaten Christoffer Berg arbetar med mänskliga rättigheter vid den svenska FN-delegationen i Genève. I Sveriges Radios program Människor och tro berättade han om förhandlingarna i Genève.
– Kraven rör inskränkningar som handlar om kritik eller hån mot religiösa symboler eller ritualer eller religioner som sådana. Från EU:s sida är vi väldigt ense om att vi inte kan acceptera det.

Afroamerikanernas inställning

Hur kommer beskedet om USA:s avhopp att tas emot på hemmaplan? Svenskamerikanen Paul Lappalainen, tidigare statens särskilda utredare av diskriminering, säger att han känner sig besviken.
– Problemet är att när USA hoppar av förstärks strömningarna i flera europeiska länder som har velat pressa fram ett avhopp. Och om flera europeiska länder hoppar av, då kommer konferensens legitimitet att sänkas.
Paul Lappalainen var själv i Durban. Han tycker att konferensen är bra därför att man där kan se och jämföra vad de olika staterna gör för att bekämpa rasism, vilket påskyndar staternas interna arbete med frågan.
Jag frågar Paul Lappalainen om han tror att afroamerikanerna är besvikna över att Barack Obama har valt att bojkotta konferensen. Han gissar att de som känner till konferensen är besvikna, men att man har låga förväntningar på USA:s agerande i FN. Detta trots att frågan om ersättning för slaveriet är stor i USA.
– Jag är antirasist, men jag är också jurist, och som jurist tror jag inte att FN-systemet är det mest effektiva forumet att driva den juridiska processen kring kompensation för slaveriet. I bästa fall kan konferensen förstärka den juridiska och politiska process som redan pågår i USA.
Upptakten till konferensen i Genève ser onekligen mörk ut. Den stora frågan är om Israels, Kanadas och USA:s bojkott kommer att överskugga konferensens målsättning: att följa upp det man kom överens om i Durban och gemensamt utforma strategier för att bekämpa rasism, rasdiskriminering och xenofobi.

Anton Hultberg Hansen

 
Äldre artiklar


Sök i textarkivet
Besök våra sponsorer
Annons:
Advertisement
Bra tidningar
Advertisement
Kolla även:
Advertisement


buy viagra online