Mana - Livet i förvar

Hem

- - - - - - -

Manas arkiv

Nyheter

- - - - - - -

- - - - - - -

- - - - - - -

Om oss

Vem är inloggad
Vi har 118 gäster online

RSS

payday loan

payday loans

uk payday

buy viagra buy cialis buy levitra buy kamagra buy propecia buy zithromax buy flomax buy viagra soft buy viagra brand buy cipro buy cialis soft buy lasix buy amoxil buy cialis brand buy lexapro buy diflucan buy accutane buy flagyl buy nolvadex buy deltasone buy synthroid buy excel x buy bactrim buy nexium buy clomid buy plavix buy celexa buy paxil buy celebrex buy cytotec

Livet i förvar

Skrivet av Aida Ghardagian
2008-11-05
”Jag är ingen brottsling. Jag har flytt från krig och söker skydd”, säger Wahid Davodi, en av de personer som fram till nyligen satt i förvaret i Örkelljunga. I ett naturskönt nordvästra Skåne med vackra insjöar och orörd natur ligger förvaret i Örkelljunga. Här hålls icke-kriminella personer, det vill säga asylsökande som har fått avslag på sina ansökningar, i oviss väntan på att bli deporterade. När jag besöker förvaret i september träffar jag Wahid Davodi, en av dem asylsökande förvarstagna. Han är född och uppvuxen i norra Afghanistan i provinsen Panjshir. Han är 27 år gammal, har bott i Sverige i fem år och har en särbo i Karlshamn. Uppvuxen i krig – Jag är uppvuxen i krig. Jag hade äntligen hittat den trygga tillvaro som jag alltid har längtat efter och skaffat ett liv som jag trivdes med. Jag läste svenska på morgnarna och praktiserade på eftermiddagarna, berättar Wahid. – Jag är stolt över Panjshir och dess modiga folk men att skickas tillbaka dit är otänkbart. Min familj finns inte kvar där. Wahid Davodi hör till dem som har suttit längst på förvaret, cirka fyra månader. Han kan inte räkna hur många asylsökande som har kommit och gått medan han har varit där. Att man får dålig mat, ibland räcker maten inte ens till alla, att det inte finns tillräckligt med datorer, att lokalerna och rastplatsen är steril och otrevlig, att han kroppsvisiteras efter varje möte som om han vore kriminell, att det är svårt att få vård när man behöver det och att personalen kan vara elak och vägra hjälpa till med advokatkontakt och liknande – allt detta bekymrar inte Wahid Davodi särskilt mycket. – Jag sitter hellre kvar på förvaret än åker tillbaka till Afghanistan. De som skickas tillbaka råkar ut för misshandel och kidnappning. Det är världens farligaste land de vill skicka mig till. Wahid har i likhet med många andra förvarstagna i Örkelljunga gått ner kraftigt i vikt, då han efter en hungerstrejk i protest mot utvisningarna till det krigshärjade Afghanistan i somras bara röker, dricker kaffe och äter flingor. – Som afghan omfattas jag inte av de mänskliga rättigheterna. Mitt öde ligger i händerna på polisen och Migrationsverkets handläggare. Den svenska polisen tog Wahid Davodi utanför en mataffär i Karlshamn i april. Han skickades till Örkelljunga utan att få ta med sig några tillhörigheter, inte ens kläder. I andra europeiska länder har man löst detta problem genom frivilligorganisationer som ser till att de utvisade asylsökandena får tillbaka sina saker. Syftet att organisera deportationer Det finns mer än 200 förvarsliknande institutioner i Europa. Ett syfte med dessa detention centers är att organisera deportationer. Genom att hålla asylsökande och papperslösa i förvar straffar de europeiska länderna människor som behöver skydd. Under samtalet med Wahid Davodi säger han upprepade gånger: – Jag är ingen brottsling. Jag har flytt från krig och söker skydd. Han frågar mig varför han behandlas som en brottsling. Jag kan inte svara, men lovar honom att en dag kommer alla förvar i världen att avskaffas. Den 13 oktober utvisades Wahid Davodi till Afghanistan. Ingen i Sverige har hört från honom sedan dess.

Äldre artiklar

Den spanska räven rev en annan räv -2008/11/05
Vi är alla samhällsfaror -2008/11/05
Bokslut över diskrimineringen -1970/01/01

[ Tillbaka ]

Sök i textarkivet

Besök våra sponsorer

Annons:

Bra tidningar

Kolla även:

buy viagra online

cheap viagra online

Index page