Finns ondska?
– Ondska är ett komplicerat begrepp. Advokater brukar mena att det inte finns onda människor, bara onda handlingar. Men det är klart att det finns ett problem med att definiera en ond handling också.
Hur förhåller man sig som brottsmålsadvokat till personer som begått handlingar man själv uppfattar som onda? Om uppgiften är att förvara en hustrumisshandlare, våldtäktsman eller mördare?
– Jag har försvarat hustrumisshandlare också efter att jag slutade som Jämo. Det är svårt. Det gäller att bortse från gärningen och se till individen. Även om man känner avsky för ett visst brott. Jag tar ju avstånd inte bara från de här brotten utan från alla slags brott.
Brott existerar ju bara i relation till samhället, till lagstiftaren och en viss makt och produktionsordning. I det antika Sparta var exempelvis stöld inte ett brott såvida inte gärningsmannen greps på bar gärning?
– Och här i Sverige är det under vissa omständigheter inte förbjudet att döda någon. Det heter nödvärnsrätt. Nyss blev en person frikänd från mord, eftersom rätten ansåg att personen handlat i nödvärn.
– Det är klart att det finns gradskillnader mellan olika brott och det avspeglas också i straffskalorna. Jag företräder ofta fattiga människor, både materiellt och på andra sätt. Och det är klart att jag anser att narkomanen som brutit sig in i en bil och stulit en stereo för att få råd med narkotika egentligen inte begått något riktigt allvarligt brott. Medan finanssvindlarna som lurat till sig miljontals kronor begått ett värre brott.
Vissa ser politiska utomparlamentariska handlingar som brottsliga, i vissa fall som onda. Du har vid flera tillfällen försvarat aktivister som haft politiska motiv för sina brottsliga handlingar. Så politiska brott då? Människor som exempelvis bryter mot lagen i en politisk aktion för att på det viset uppmärksamma en fråga? Eller gerillagruppen som tar till våld för att åstadkomma en politisk förändring?
– Civil olydnad är ett sundhetstecken i en demokrati, och nödvändig. I en diktatur är inte civil olydnad en fråga eftersom repressionen är så stark att civil olydnad inte är möjlig.
– Brott som begåtts av politiska skäl måste beivras precis som andra brott. En rättsstat kan ju inte straffa eller inte straffa för brott efterhand som de tycker om motivet eller inte. Det skulle i högre grad bli godtyckliga och politiska domar. Politiska aktivister brukar ju också begå lagbrott och vara beredda att ta konsekvenserna. Vissa aktivister väljer ibland domstolarna som en extra tribun att framföra sina åsikter på. Jag har ofta haft sådana fall. Vid ett tillfälle gällde det till exempel några aktivister som förstört stora och dyra vägmaskiner för att protestera mot trafikpolitiken i Stockholm. Det var förstås skadegörelse på mycket värdefull egendom. Sedan kommer vi till att skada människor. Ofta är det svårt att försvara både juridiskt, moraliskt och politiskt. Men det är klart, vilka åtgärder skulle man kunna tänka sig vidta för att hindra nazisterna att genomföra det systematiska mordet på miljontals judar? Förmodligen rätt mycket.
Finns det andra tillfällen då det kan vara rätt att skada människor för att det man vill åstadkomma är att rädda livet på andra människor?
– Mycket radikala pacifister menar ju att det alltid är fel att döda andra människor. Hamnar de i det valet så dör de hellre själv. Å andra sidan, om valet är att genom att döda en rädda livet på hundra så hamnar de i ett dilemma. Jag var på en föreläsning för länge sedan där två olika exempel beskrevs. I ett exempel hade ett fartyg havererat. Tre personer har klamrat sig fast vid en planka, en fjärde söker komma upp på den. Men plankan bär inte fyra. Därför trycker en av de skeppsbrutna ned nykomlingen under vattnet varpå vederbörande drunknar. Rätt eller fel? Det andra fallet var parallellt men med en livbåt istället. Båten bar inte alla så några måste kastas över bord för att inte alla skulle drunkna. Den situationen är ju både moraliskt och juridiskt svårlöst.
Frågan om vad en ond handling är hänger i luften.
Hur definierar man då en ond handling?
– Kanske ska man istället för ond handling tala om icke-önskvärda handlingar. För om en handling ska ses som god eller ond beror kanske på vem du är, vilka bevekelsegrunder du har, motivet bakom handlingen, effekten och så vidare.
– Det straffrättsliga systemet bygger i grunden på allmänt vedertagna normer om hur vi ska förhålla oss till varandra och till samhället. Normsystemet skiftar genom tiderna och varierar också mellan olika samhällen och andra sociala system. Man kan nog inte säga att lagstiftaren straffar onda handlingar även om många straffbara beteenden av många uppfattas just som onda.
– Idén är att moral och lag ska korrespondera, det vill säga att gällande lagar ska stå i överensstämmelse med det som man brukar kalla ”det allmänna rättsmedvetandet”. Samtidigt är inte alla handlingar som av de flesta uppfattas som omoraliska straffbara. Man kommer hur som helst ofta tillbaka till att vad som är ”felaktiga” eller icke önskvärda eller onda handlingar bestäms ur ett maktperspektiv.