Utvisningen av afghanska och irakiska flyktingar

Det pågår ett krig. Diplomater som är vänligt sinnade till Vita huset kallar det kriget mot terrorismen. Det pågår i Afghanistan – där även svenska soldater är med och kämpar – och det pågår i Irak – där svenska vapen och krigsmateriel används av de allierade. En konsekvens av detta är att många från Afghanistan och Irak flyr. Enligt FN har 20 procent av Iraks befolkning lämnat sina hem och lever som flyktingar. En liten bråkdel har kommit till länder som har drivit på kriget, eller sålt krigsmateriel till krigförande länder, som Sverige.
Ändå var Sverige först med att skriva återtagandeavtal med både Irak och Afghanistan. Juridiskt är det nu möjligt att skicka hem flyktingar från dessa länder. I praktiken är det omöjligt. ”Vilket hem?”, ”hem till vad?”, ”med vilken rätt?” är till synes små och obetydliga frågor som dock kan irritera en minister och få planerna att rasa som ett korthus. Ett första försök att skicka hem cirka 700 afghanska asylsökande, varav många minderåriga, misslyckades när dessa frågor inte kunde få något svar.
Regeringen vägrar att erkänna krigen i Irak och Afghanistan som en fara för den civila befolkningen. Detta leder till det absurda att asylsökande från dessa länder för att få stanna i Sverige måste bevisa sådant som att de slumpmässiga sprängdåden i stadskärnorna skulle kunna drabba just dem. Den moderate migrationsministern Tobias Billström menar att det är tjänstemän på Migrationsverket och migrationsdomstolen som ska avgöra om personer som flyr kriget i Irak och Afghanistan är i behov av skydd. Men så länge det inte finns ett principbeslut som erkänner att det pågår ett krig, i vilket Sverige är inblandat, kan inte tjänstemän eller nämndemän ta ställning i frågan. Det drabbar människor som flyr krig och terrorism och söker asyl i Sverige.

Förvaret av flyktingar

Polisens och Migrationsverkets hantering av utvisningar har ådragit Sverige internationell kritik.
I ett uppmärksammat fall visade det sig att en 23-årig man från Eritrea var frihetsberövad i drygt en månad i väntan på att myndigheterna skulle hitta ett sätt att utvisa honom från Sverige. Något som fick FN:s organ för mänskliga rättigheter att reagera mot det svenska förvarssystemet.
I ett diplomatiskt formulerat brev riktas kritik från FN:s arbetsgrupp om godtyckliga frihetsberövanden mot Sveriges hantering av utvisningar och det svenska förvarssystemet.
Under 2007 har polisen och Migrationsverket tillsammans beslutat om 34 fall av förvarstagande av barn under tio år. Totalt under året har 3 079 fall av förvarstagande beslutats. Rättsväsendet (migrationsdomstolar och Migrationsöverdomstolen) står för sammanlagt tio fall. Polisen och Migrationsverket står för resterande beslut om frihetsberövanden (det vill säga 99 procent). Nu vill även FN-organet för mänskliga rättigheter veta vilka lagliga grunder det finns för att myndigheter kan besluta om frihetsberövande. Det är också intressant att se hur detta är förenligt med principen att ”ingen ska berövas sin frihet utan rättslig prövning”.

Försörjningskrav

I februari presenterade regeringen förslaget att invandrare som vill ta hit sin familj måste kunna uppvisa att han/hon har en lämplig bostad och regelbunden försörjning. Undantagna är kvotflyktingar samt vissa skyddsbehövande. Om man inte uppfyller dessa försörjningskrav måste man antingen ha haft permanent uppehållstillstånd i Sverige i fyra år eller vara svensk medborgare innan familjen får komma hit.
Detta strider mot Barnkonventionen, arti- kel 16 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna samt artikel 8 i Europakonventionen, varnar asylrättsorganistionen FARR:s ordförande Michael Williams i tidningen Dagen.
Tobias Billström vill att alliansen till nästa val ska ha en gemensam asyl- och migrationspolitik. Försörjningskrav är moderaternas hög(er)prioriterade fråga för att nå en samsyn med övriga borgliga partier, vilka så sent som 2005 stödde kravet på flyktingamnesti. ”Vi måste leverera svar på väljarnas frågor, annars gör någon annan det”, säger Billström i en presskonferens i Göteborg den 8 mars.

Arbetskraftsinvandring i stället för asyl

I takt med att processen med att söka asyl blir allt svårare, öppnar regeringen för arbetskraftsinvandring efter uppgörelse med miljöpartiet. För dem som kommer från andra länder än EU/EES eller Schweiz är det i stort sett omöjligt att få arbets- och uppehållstillstånd i Sverige. Men efter uppgörelsen ska det bli enklare. De nya reglerna innebär i korthet att arbetsgivare får rätt att anställa personer som kommer från andra länder än de 30 nu tillåtna. Förutsättningarna är att anställningen går att försörja sig på och att lön och andra anställningsvillkor är kollektivavtalsenliga eller följer praxis inom yrket eller branschen. Dessutom blir det möjligt för asylsökande som under handläggningstiden lyckats få ett jobb att söka arbetstillstånd här.
Bristen med de nya reglerna är att så länge som Sverige inte har skrivit under FN-konventionen om migrantarbetarnas rättigheter kan inte arbetsgivare som ger sämre villkor till invandrad arbetskraft lagföras. Finns det inget skydd för gästarbetarnas rättigheter kan både gästarbetarna och arbetsmarknaden drabbas av lönedumpning. Minns att Fredrik och Filippa Reinfeldt betalade rekordlågt till sin barnflicka men kom undan eftersom de ”inte bröt mot någon lag”.

Vård för gömda flyktingar

Ett drag som moderate migrationsministern Billström ser ut att förlora är det som handlar om rätten till vård för gömda flyktingar. Trots att regeringen inte har kommit överens i denna fråga har migrationsministern vid flera tillfällen klargjort att han inte tycker att det skulle sända ut ”fel signaler” om människor som valt att gömma sig får rätt till gratis akutsjukvård. Socialministern Göran Hägglund säger något helt annat. Men i ett lagförslag från migrationsministerns justitiedepartement om hälso- och sjukvård för asylsökande smög sig en oroväckande formulering in. I förslaget stod det att asylsökande ska ges bland annat akutvård. En mening som följdes av: ”Sådant erbjudande ska dock inte ges en utlänning […] om han eller hon håller sig undan så att ett beslut om avvisning eller utvisning inte kan verkställas.”
Frivilligorganisationer som jobbar med flyktingar, så som Röda korset och Deltastiftelsen, tolkade lagförslaget som en skärpning som skulle innebära att gömda flyktingar fråntogs rätten till allt slags vård. Och efter protester från dessa grupper men även från Läkarförbundet och Vårdförbundet, som menade att lagförslaget gick emot deras yrkesetiska koder, så har nu den omstridda formuleringen tagits bort från lagförslaget. Vilken vård gömda har rätt till är dock fortfarande oklart.