I en protokollsanteckning från Statens kulturråd står det just så, att Mana levererar ”en förvrängd tolkning av verkligheten”. Jag är hemskt glad för den formuleringen. Ett av Manas mål är att tolka verkligheten på ett sådant sätt att maktens berättelser demaskeras, vänds ut och in, uppochner. Alla anspråk på att ge den ”rätta” bilden av verkligheten måste bemötas med skepsis och med ambitionen att hitta det som skaver i det där ”rätta”. Man kan kalla det ideologikritik eller bara ambitiös, samhällstillvänd kulturdebatt. Det är vad feministiska, antirasistiska och vänsterdebattörer alltid har sysslat med: att vränga etablerade begrepp, skaka om bilden. I framtiden ska Mana fortsätta att göra detta, fast ännu bättre. I en kulturdebatt som alltmer handlar om kulturdebattörerna själva vill Mana vara den hand som pekar utåt, mot de stora, globala sammanhangen. Men som samtidigt pekar på ojämlikheten i vårt eget samhälle. Det är en hög ambitionsnivå, men nödvändig. Det finns för få radikala röster i den svenska kulturdebatten. Vi få som finns får ta ett allt större ansvar. Då måste självförtroendet vara stort och siktet inställt högt. Samtidigt ska det finnas utrymme för självkritik. Mana har alltid haft hög svansföring – det måste man ha som liten, kämpande tidskrift vars fokus är den rasism vissa inte ens vill erkänna – men det är inte alltid kvaliteten har matchat retoriken. Ibland har vi tröttnat på oss själva, på att vi ger svaren men inte alltid tar oss tid att ställa nya frågor. Det är således en delvis ny Mana du håller i handen, en fräschare, mera framåt men samtidigt mer reflekterande Mana. Vi vet att Mana är en tidning på kanten. Våra reportage, debattartiklar och krönikor tar upp frågor som annars stannar i marginalen. Vi styrs av de verklighetsbilder som inte är förvrängda utan förnekade: de berättelser som förvägras utrymme i övriga media. I det här numret utgår vi från det krigshetsande begreppet ”ondskans axelmakter”, myntat av George W Bush den 29 januari 2002. Att utmana idén om en ondskans axel är särskilt relevant i en tid när makthavare runt om i världen så självklart tycker sig ha rätt att dela in världen i gott och ont, rätt och fel, förvrängd eller sann verklighetsbild. Vår ambition är att ställa de avgörande frågorna om vilka verklighetstolkningar som får företräde och varför. Vårt syfte är att knyta samman de frågorna med frågan om vem som tjänar på idén om en specifik tolkning av verkligheten. Vi gör det genom att rikta sökarljuset mot politik och ekonomi. Men också genom att lyfta fram idéer om en alternativ världsordning, baserad på jämlikhet och frihet. Vi fortsätter att formulera tankar från kanten därför att Mana inte bara är utan också måste vara en tidskrift som finns och hämtar inspiration i marginalen. Det är där det händer – den förändring som kommer just när många vågar sig på att förvränga maktens bild av verkligheten.