Hem
- - - - - - -
Manas arkiv
Nyheter
Opinion
Mana Recenserar
- - - - - - -
Aktuellt på nätet
Asylnytt
Mana recenseras
- - - - - - -
Länkar
- - - - - - -
Prenumerera nu!
Om oss
Statistik
Annonsera
Kontakta oss
Återförsäljarna
Manas Nyhetsbrev


Mottag HTML?


Vem är inloggad
Vi har 10 gäster online

RSS

buy viagra buy cialis buy levitra buy kamagra buy propecia buy zithromax buy flomax buy viagra soft buy viagra brand buy cipro buy cialis soft buy lasix buy amoxil buy cialis brand buy lexapro buy diflucan buy accutane buy flagyl buy nolvadex buy deltasone buy synthroid buy excel x buy bactrim buy nexium buy clomid buy plavix buy celexa buy paxil buy celebrex buy cytotec


Analys: Världsbanken borde falla med Wolfowitz, menar aktivister Utskrift E-post
Skrivet av Anil Netto   
2007-05-21
Penang, (IPS/Mana) - Det sätt på vilket Världsbankens chef Paul Wolfowitz har agerat är kännetecknande för den dubbelmoral och skenhelighet som utmärker Världsbanken. När han nu har fallit i onåd innebär det en ansträngning för hela det äktenskap mellan nyliberalism och militarism som Wolfowitz förkroppsligade, menar aktivister och analytiker. Trycket på Wolfowitz att avgå, sedan det avslöjats att han gett sin flickvän Shaha Riza omotiverade löneökningar och befordringar, gav slutligen resultat. Bankchefen, som var en av arkitekterna bakom Irakkriget, lämnar sin post den 30 juni, bara tre dagar efter att en annan nyckelspelare i invasionen mot Irak, den brittiske premiärministern Tony Blair, kastar in handduken.

 - Många välkomnar att Wolfowitz får gå. Men det är ironiskt att han tvingas till det för att han ägnat sig åt billig svågerpolitik medan han klarar sig ostraffat ifrån sina grova brott, att han har planerat och verkställt massterrorn i Irak, säger den Glasgow-baserade statsvetaren John Hilley.

 Analytiker och aktivister som är kritiska till Världsbanken ser det som att organet har plockat bort Wolfowitz i ett motvilligt försök att bättra på sitt rykte. Banken, som under flera år har dragits med trovärdighetsproblem till följd av bland annat dess samarbete med korrupta regimer, har fått det allt svårare att värja sig mot den samlade kampen mot dess nyliberala handelspolitik – en kamp som leds av Venezuelas president Hugo Chavez, som går i spetsen för försöken att skapa finansiella alternativ till Världsbanken och Internationella valutafonden, IMF, i Latinamerika.

 Många ifrågasätter om fattiga länder alls hjälps av att få lån hos Världsbanken. Nettotransaktionerna (utbetalningar minus amorteringar och räntor) från Världsbanken och International Bank for Reconstruction, IBRD, har varit negativa varje år sedan 1991, visade Social Watch Report 2006.

 Bankens sätt att i en anti-korruptionsansträngning hålla inne med bidrag till viktiga projekt i Indien, Tchad och Kenya har väckt mycket ont blod under senare år. I synnerhet beslutet att dra in 800 miljoner dollar i lån till ett projekt för mödra- och spädbarnsvård i Indien år 2005, då man misstänkte mutbrott, provocerade många. Analytiker som IPS talat med framhåller att Wolfowitzs kampanj mot korruptionen såg bra ut på ytan, men att den omgavs av dubbelmoral och sköttes på ett godtyckligt sätt.

 - De länder som var USA:s vänner ansågs inte vara korrupta, och hela ansvaret för att ta itu med korruptionen lades på mottagarlandet, inte på givaren eller mutarens hemland, påpekar Stephen Mandel, en ekonom knuten till den oberoende, Londonbaserade tankesmedjan New Economics Foundation, NEF.

 Banken fortsatte också, trots sin kampanj för ökad transparens, god samhällsstyrning och mot korruption, att låna ut pengar till regeringar som visat bristande respekt för de mänskliga rättigheterna, däribland Pakistan. Wolfowitz förespråkade också att banken snabbt skulle engagera sig i lån till Irak, uppger Mandel.

 - Att favorisera en flickvän, eller för den delen ett privat företag - som i fallet med Halliburton och andra amerikanska leverantörer (som anlitats för stora summor pengar till kritiserade, oavslutade återuppbyggnadsprojekt i krigsdrabbade länder som Irak) - har man inte sett som korruption. Men det har man däremot gjort när smärre summor försvunnit från en lågstadieskola i ett land där rektorn och personalen till följd av IMF:s handelspolitik inte ens kan leva på sin lön, säger Mandel.

 Banken har också lånat ut stora summor till projekt i bland annat Indonesien, där Wolfowitz under 1980-talet var ambassadör. Det är välkänt att han under denna tid stödde den dåvarande diktatorn Suharto, trots den extremt utbredda korruptionen och människorättskränkningarna under Suhartos regim.

 De Världsbanken-stödda projekten i Indonesien har enligt Achmad Ya'kub, aktiv i den internationella bonderörelsen La Via Campesina, banat väg för transnationella företag som tagit kontroll över landets naturresurser. Detta har lett till en förändring av lagstiftningen kring vatten som möjliggjort privatiseringar, och till att ett nytt markadministreringsprogram utformats, som underlättat för storföretagen att köpa upp småböndernas landområden till ett billigt pris. Ya'kub menar att den marknadsanpassade politik som Världsbanken inspirerar till har skapat konflikter mellan bönder och investerare, och till att fattiga människor på landsbygden - konflikternas främsta offer - har marginalisterats, förlorat möjligheten att försörja sig, och i flera fall gripits och till och med dödats.

 När Världsbankchefen nu tvingas avgå menar aktivister som Ya'kub att det är dags att människor runt om i världen inser att också det organ Wolfowitz företräder har spelat ut sin roll.

 - Varken utveckling eller demokrati ryms inom Världsbanken, säger Achmad Ya'kub.

 - Jag skulle önska att det inte bara var så att Wolfowitz fick avgå från Världsbanken, utan att banken tvingades avgå från vårt land och världen.
 
Äldre artiklar
          Nästa sida>>
[ Tillbaka ]


Sök i textarkivet
Besök våra sponsorer
Annons:
Advertisement
Bra tidningar
Advertisement
Kolla även:
Advertisement


buy viagra online