Konflikten mellan Estlands regering och den ryska minoriteten i Estland har funnits länge. Efter att Estland blev självständig 1991 började regeringen i nationalistisk anda skapa en estnisk identitet och därmed försvårade livet för landets stora ryska minoritet genom att alienera de. Genom nya medborgarskapslagar som antogs av Estlands regering blev plötsligt många ryssar främlingar i Estland trots att de bott där hela sitt liv. Plötsligt var vissa människor i Estland inte välkomna på grund av sin etnicitet.

Även en språktest planerades av Estlands regering för att förhindra fler ryssar från att bli medborgare. Men under hård press från människorättsgrupper, Ryssland och Europarådet fick Estlands regering ge upp språktestet. Man kan jämföra Estands politik med Litauens som gav hela den ryska minoriteten medborgarskap utan att ställa några krav alls.

Så sent som i december förra året kritiserade Amnesty International Estlands regering för att de inte gjorde något alls mot diskrimineringen som ryssar upplever på arbetsmarknaden och samhället i övrigt. Det mest upprörande är att det idag finns ryssar som inte har någon medborgarskap alls i Estland. På grund av de hårda medborgarskapslagarna är dessa ryssar statslösa och erkänns inte ens som minoritet av Estlands regering. Det är alltså samma situation som kurder har i Turkiet.

När upploppen i Tallin började i slutet av april sedan myndigheterna beslutat att flytta en staty av en sovjetisk soldat, så ville ingen berätta om förtrycket som Estlands ryska minoritet blivit utsatt för. Istället fick vi höra om arga nationalistiska ryssar som angrepp den ena ambassadören efter den andra. Visst finns nationalismen. Men nationalismen finns både bland ryssar och estner. Starkast är nationalismen hos Estlands regering som drivit en linje där man velat assimilera den ryska minoriteten.

Men bilden som sprids i den liberala median är helt olik verkligheten. Istället för att berätta om den förtryckta ryska minoriteten så skriver Expressens ledarredaktion att "Estlands sak är vår". Detta skulle alltså syfta till hur svenska frivilliga under andra världskriget slogs mot Sovjetunionen i Finland under parollen "Finlands sak är vår". Men har Estland blivit invaderad eller är det ryssarna i Estland som i flera år har blivit förtryckta?

Att Ryssland stryper energiförsörjningen till Estland eller tar andra åtgärder i syfte att straffa Estland är såklart fel. Men dessa tillfälliga åtgärder från Rysslands sida betyder inte att Estland bär frihetens baner mot stora stygga Ryssland.

Estlands regering har i flera år flörtat med fascismen. När Simon Wiesenthal centret levererade bevis på hur estniska nazister under andra världskriget begått krigsbrott och krävde att dessa nazister skulle ställas inför rätt så påstod den estniska regeringen att bevisen var förfalskade. Ett av Europas mest kontroversiella monument finns idag i Estland. Monumentet i Lihula hyllar de estner som stred på nazisterna sida under andra världskriget.

Konflikten mellan Ryssland och Estland är mellan två regeringar som båda har fått sina händer bundna av landets nationalister. Båda måste sätta hårt mot hårt för att inte se svaga ut i den nationalistiska miljö som de själva har skapat.

Att liberaler tar tillfället i akt för att åter igen befria Estland från en Sovjetunionen som inte längre existerar är löjligt och ger fel bild av vad som egentligen pågår. Men retoriken som används i svensk media visar också hur man ser på ryssen som den evige förtryckaren trots att det är ryssen som inte har rättigheter i Estland.