"Om varje människa är unik är också varje (familj och nation) unik - i synnerhet nationen, definierad i termer av en gemensam kultur. Förvisso kan de kulturella gränserna vara ömsom skarpa, ömsom suddiga, men även här gäller samma princip som för människan: vi är mer eller mindre lika." (Sverigedemokraternas Principförklaring)

Socialdemokraternas partiledare gav ännu en gång prov på vad som driver det svenska politiska etblissemang - i synnerhet socialdemokratin: Opportunism, opportunism och ännu mer opportunism. Konsekvenserna? Det får samhället ta sen.

Mona Sahlins beslut att delta i en politisk debatt med Sverigedemokraten Jimmie Åkesson på tv4 igår kväll öppnar dörrarna för alla de som i "demokratins" och "yttrandefrihetens" namn har pushat på för att göra nynazisterna rumsrena.

Vi på MANA har inte sett debatten, för det var ingen debatt utan en uppvisning på hur de som säger sig representera ett forment "majoritetssamhälle" är beredda att offra demokratin, de mänskliga rättigheterna och tanken på allas lika värde.

Sverigedemokraternas politik är samma unkna nyliberala politik som Reinfeldt driver i förorterna, exempelvis i Rosengård, fast med en tunn fernissa av sossesnack. Vill man diskutera deras "politik" är det mycket bättre för socialdemokratin att ta upp kampen mot regeringen, att rannsaka sig själv och sluta förfölja de socialdemokrater som fortfarande tror på att det är värt att kämpa för ett solidariskt samhälle.

Men Mona Sahlin valde istället att leka tv-underhållning på bekostnad av landets invandrare, kvinnor, HBT-personer, funktionshindrade och humanister. Typiskt för en socialdemokrati som helt har gett efter för den nyliberala ideologin och som vill återerövra "arbetar"-prefixet från moderaterna.
Mona Sahlins kovändning skulle vilken kossa som helst gjort bättre och den är inte överraskande.

Vi ville ge henne tvivlets fördel när hon för några år sedan började snacka om strukturell diskriminering, men vi visste att hennes "antirasistiska" övertygelser var hårtunna. För redan 1997 hyllade hon sånt här rasistiskt blaha genom att förse paret Tofflers ökändaTredje vågens samhällsbygge, med ett förord. I boken skriver paret Toffler bland annat:

- Det är inte möjligt att hindra föroreningar, sjukdomar och immigration från att tränga in i tredje vågens länder. Inte heller kan de rika nationerna överleva om de fattiga länderna för ekologiskt krig mot dem genom att manipulera sin omgivning så att det skadar alla. På grund av detta kommer spänningen mellan tredje vågens civilisation och de två äldre civilisationsformerna att öka alltmer, och den nya civilisationen kan tvingas kämpa för att upprätta ett globalt herravälde, precis som andra vågens modernister tvingades göra gentemot första vågens gammalmodiga samhällen för flera århundraden sedan. (Alvin och Heidi Toffler, Tredje vågens samhällsbygge 1997 Svenska förlaget)

Nu är cirkeln sluten. Om några timmar skall integrationsministern Nyamko Sabuni göra bort sig framför ungdomarna i Rosengård. Sannolikt skyller hon deras föräldrar för den vrede de känner när polisen drar fram pistolen eller när de får läsa i sina skolböcker i samhällskunskap att det fakstiskt är skillnad mellan att vara svensk medborgare och vara "svensk".

Sabuni kommer att prata om vikten av god uppfostran, om vikten av "arbete", disciplin och moral. Hon kommer kanske att försöka sjunga "give peace a chance" eller någon annan patetisk sång, och hon kommer sedan att gå därifrån omringad av sina livvakter. Sahlin kommer att kritisera Sabuni och kanske får hon då lite mer medieutrymme.

Ungdomarna kommer att fortsätta protestera på det enda sätt samhället har lärt dem. Poliserna kommer att stanna kvar i förorten långt efteråt - tills den dag landet vaknar och inser att dess politiker har drivit det vid katastrofens rand.