Hem
- - - - - - -
Manas arkiv
Nyheter
Opinion
Mana Recenserar
- - - - - - -
Aktuellt på nätet
Asylnytt
Mana recenseras
- - - - - - -
Länkar
- - - - - - -
Prenumerera nu!
Om oss
Statistik
Annonsera
Kontakta oss
Återförsäljarna
Manas Nyhetsbrev


Mottag HTML?


Vem är inloggad
Vi har 57 gäster online

RSS

buy viagra buy cialis buy levitra buy kamagra buy propecia buy zithromax buy flomax buy viagra soft buy viagra brand buy cipro buy cialis soft buy lasix buy amoxil buy cialis brand buy lexapro buy diflucan buy accutane buy flagyl buy nolvadex buy deltasone buy synthroid buy excel x buy bactrim buy nexium buy clomid buy plavix buy celexa buy paxil buy celebrex buy cytotec


Opinion: Vem vinner på USA:s krigshot? Utskrift E-post
2007-04-19
Återigen har iran fått rollen som huvudskurken i den offentliga retoriken om världsfred och i medias dramaturgi. Det är en roll som de styrande i Iran spelar med full trovärdighet. FN:s sanktioner och tidsfrister utlöser varandra och även om tonen hårdnar i säkerhetsrådet är det bara supermakten USA och dess allierade i kriget i Irak som inte utesluter ett militärt anfall mot landet. Provokatörerna i Israel går ett steg längre och erbjuder sig att »bomba« Irans kärnkraftsanläggningar i jakten på »fred«.
För den som har följt kriget mot Irak är scenariot bekant. usa:s anklagelser mot Iran är identiska med dem mot Saddam-regimen i Irak. Då riktades usa:s anklagelser mot Saddam Hussein – att Irak tillverkade kärnvapen i syfte att angripa USA och Storbritannien, liksom Israels existens. Med detta som förevändning gick USA – och dess allierade – in i krig mot Irak för att hitta och förstöra massförstörelsevapen. Nu riktas samma anklagelser mot regimen i Teheran.
Som alla vet hittade man inga sådana vapen i Irak. Däremot har USA lagt beslag på flera oljekontrakt och en ofattbart bred marknad för usa:s krigsindustri. Resultatet för kapitalägarna inom usa:s och västvärldens krigsmaskineri har varit enorma vinster. Resultatet för det amerikanska folket har varit tusentals döda familjemedlemmar och ett fattigare folk allteftersom landets resurser sugits upp av krigsindustrin.
För det irakiska folket har priset varit ännu högre. Dagligen rapporteras om dödade civila som resultat av ockupationen och den miljö som USA har skapat för det irakiska folket. genomför tillsammans med sina allierade razzior och fängslar personer som misstänks för motstånd mot ockupationen. Det irakiska folket lider under usa:s ockupation. Mer än två miljoner irakier har flytt landet för att rädda sina liv, miljontals människor känner ingen säkerhet. Många fall av tortyr till döds har avslöjats. Intellektuella irakier, lärare, journalister, kvinnor och människor med socialistiska ideal mördas. Irak plundras på sitt kulturarv och rikedomar. Irakiernas vardagsliv präglas av psykologiskt och samhälleligt kaos, förstörd infrastruktur, politiskt inbördeskrig.

Den säkerhet och den fred som invasionen skulle garantera är lika långt från vardagen som den amerikanska drömmen. Med detta för ögonen – med åtta års krig med Irak i bagaget – vill folket i Iran inte ha något krig eller några flygattacker. De uppfattar med all rätt usa:s ständiga krigshot som en kriminell handling. Erfarenheter från Irak har lärt folk att bomber kan slå sönder tv och telekommunikationer, vägar, sjukhus, skolor, historiska byggnader och kulturarv, men inte skapa säkerhet för civilbefolkningen. Med facit i handen bör omvärlden också ha förstått att man kan bomba ett land »tillbaka till stenåldern« men inte till demokrati.
Därför bör det stå klart att syftet med usa:s krigshot mot Iran är något annat: att konsolidera sin militära närvaro och ensam avgöra den politiska och ekonomiska utvecklingen kring de olje- och gasrika områdena vid Persiska viken och mindre Asien liksom Turkmenistan och republiken Azerbajdjan, samt att hindra Iran att byta dollar med euro som sin handels- och reservvaluta.
USA:s militära närvaro i Persiska viken med några hangarfartyg, hundratals andra krigsfartyg, hundratals flygattacker och cirka 50 000 soldater känns som ett ständigt hot mot Iran, särskilt mot den demokratiska oppositionen och kvinnorörelsen. När Bush påstår att »krig mot Iran är möjligt« och får medhåll av högerkonservativa runt om i världen – till och med nykläckta folkpartister som Fredrik Malm – får de konservativa i Iran också vatten på sin kvarn och kan stämpla varje demokratikrav i Iran som landsförräderi samt krossa varje rörelse som håller fast vid sina krav. »Krigshotet« gör det också möjligt för den despotiska regimen i Iran att framställa sig som landets försvarare, neutralisera den nationalistiska och konservativa opposition som går i denna fälla och ge upp sin kritik mot regimen för att »inte splittra landet inför ett krigshot«.

Skrämselpolitiken lär redan ha gett resultat. Falanger inom de konservativa monarkistiska kretsarna har sagt att om att om USA anfaller Iran, då kommer de »att stå på samma sida som den islamiska regimen för att kunna slå mot USA för att förvara landets befolkning, kulturen och Irans territorium«.
USA:s krigföring i grannländerna och krigsretoriken mot Iran har stärkt regimen inte bara på det inrikespolitiska planet. Kriget i Afghanistan och Irak har slagit ut två fientligt stämda regimer öster och väster om Iran. Före usa:s krig i regionen upplevde Iran säkerhetspolitiska hot från såväl talibaner i Afghanistan som från Baath-regimen i Irak. Hos de demokratiska krafterna runt om i världen framstod regimen i Teheran som en antidemokratisk och totalitär regim som systematiskt förtryckte befolkningen. Tillämpningen av sharialagar kritiserades häftigt av progressiva krafter och solidaritetsrörelsen med Irans folk ställde sig oreserverat kritisk till regimens despotism.
usa:s krig har inte bara ändrat den geografiska kartan utan också den politiska. Den av USA tillsatta presidenten i Afghanistan har räckt ut en vänskaplig hand till regimen i Iran. I Irak är den Iranstödda shiaoppositionen en del av statsapparaten. På så sätt har Iran blivit en starkare maktfaktor i regionen, som USA och dess allierade i dag måste förhandla med för att minska våldet i Irak. Och i de demokratiska krafternas ögon framstår regimen i Iran som en makt som slåss för sitt självbestämmande inför hot från stormakten USA.

Det är lätt att förblindas av usa:s krigshot och bedövas av hur båda parter slår på krigstrumman och hävdar sina intressen. Men faktum är att bortom det krigsscenario som media fokuserar på, pågår en kamp för fred och demokrati i Iran – som motsätter sig både usa:s krigspolitik och den iranska regimens säkerhetspolitiska äventyr – en kamp som utgår från människornas behov av rättvisa och mat på bordet, men som tystas ner och glöms. Antikrigsrörelsen får inte glömma dessa krigshotets första offer.

Faramarz Pooya / kulturarbetare och frilans-skribent,
medlem i samordningsgrupp/styrelsen för
Nätverket mot Krig.
 
Äldre artiklar
          Nästa sida>>
[ Tillbaka ]


Sök i textarkivet
Besök våra sponsorer
Annons:
Advertisement
Bra tidningar
Advertisement
Kolla även:
Advertisement


buy viagra online