|
Skrivet av Joacim Blomqvist
|
|
2007-04-19 |
Blir det ett amerikanskt krig mot Iran? Sedan några månader har beredskapen i Persiska viken höjts på ett oroväckande sätt. Farhågorna blir alltmer överhängande. Därför är det särskilt intressant att det nu ligger tre böcker på landets bokdiskar som genomskådar amerikanerna och deras retorik.
Först kom den australiensiska och Londonbaserade journalisten John Pilgers gedigna och smått briljanta färd genom imperiet, Friheten får vänta (Ordfront). Genom att via intervjuer och undersökande journalistik handfast visa hur västerländsk intervention fungerar ger Pilger en god bakgrund till västmakternas allt högljuddare krigsretorik.
En nyttig historielektion för den som vill studera argumenten för och emot de humanitära interventionerna.
Därefter utkom den amerikanska historikern och sociologen Immanuel Wallersteins till omfånget ringa men till innehållet stora arbete Europeisk universalism (Tankekraft). Med utgångspunkt i debatten mellan Bartolomé de Las Casas och Juan Ginés de Sepúlveda i klostret Valladolids aula år 1550 berättar Wallerstein om människosynen bakom imperialismen och de humanitära interventionerna som ett sätt att med våld tvinga på andra folkgrupper en europeisk universalism.
Man inpräntade med alla medel västliga värden i resten av världens befolkning och säkerställde på så sätt den europeiska överhögheten. Wallerstein menar att likheterna i argumentationen är skrämmande lika då och nu, inget har hänt med argumenten sedan 1550. Därför efterlyser han nu en ny universalism som bygger på ömsesidigt givande och tagande.
Den tredje boken, Humanitär imperialism (Karneval), har skrivits av belgaren och fysikern Jean Bricmont. På sätt och vis är kanske den en mer matnyttig argumentationshandledning än de andra två – om den bara vore mer pedagogisk…
Bricmont menar att krigsmotståndaren bör luta sig mot ett radikalt försvar för fn och noninterventionsprincipen. Men det mest värdefulla med boken är att den vederlägger krigshetsande européers argument för preventiva krig och nagelfar den egna sidans argument. Bricmont pekar ut svagheterna i somliga av dem och styrkan i andra. Därigenom hjälper han oss krigsmotståndare att ytterliggare vässa våra argument till en kantanas (det japanska svärd en samuraj kunde raka sig med) skärpa.
|
