Foto: Agneta Åberg

Svenskar födda i Sverige har blivit landets största grupp av migranter. De stod förra året för nästan 14 procent av all invandring och nästan 45 procent av utvandringen. Enligt Statistiska centralbyrån scb hade under 2006 drygt 30 000 svenskar löneinkomst från Norge till ett värde av 3,4 miljarder kronor. Många av dem pendlar mellan länderna. Sedan 1980 har Sverige blivit rikare, men flertalet svenskar har inte blivit det. Försämringar av arbetsrätten och nedskärningar kallas för flexibilisering av arbetsmarknaden. Men hur flexibla kan arbetarna egentligen bli?
Agneta Åberg började pendla mellan Sverige och Norge för ett par år sedan när hon fick ett arbete nära ryska gränsen som undersköterska. Hon sade upp sig från sitt fasta jobb som sjukgymnast när hon hörde om fördelarna med Norge. Den 1 april i år reser hon till Norge för fjärde gången. Norgejobbet varvar hon med tillfälliga påhugg hemma i Sverige som ambulans-taxiförare och nu som timanställd på ett rehabiliteringshem för missbrukare.
Vi hinner knappt börja intervjun innan telefonen ringer. Någon minut senare är hon tillbaka:
– Där rök min konsert. Jag skulle se Chris Christoffersson i Stockholm nu i helgen och de har precis ringt från jobbet. Jag sade nej, men nu förlorar jag 4 000 kronor. Tänk dig, 30 timmars arbete! Det är inte bara att jag går miste om pengarna, utan jag kommer ju göra av med pengar i Stockholm också. Jag har valfrihet. Jag har valt bort jobbet, men det gör ont här (hon pekar mot hjärtat). 

Som frilansande världsmedborgare måste man känna till reglerna. De är olika på den svenska och den norska sidan. Reglerna för bland annat deklaration skiljer sig åt: 
– Allt måste man själv ta reda på. I Norge måste man till exempel själv skriva i deklarationen att man är utlänning för att få utlänningsskatt, och det är ingen som talar om. Det talar arbetarna om för varandra. Och då får man tillbaks 15 procent av det som man har betalt i skatt. Man måste också vara auktoriserad. Man kan inte bara åka dit och jobba. De norska myndigheterna måste godkänna en. Man ska fixa det innan man åker, och det kan ta upp till sex månader.
Pendlandet medför även en ökad otrygghet:
– Försäkringskassan här i Sverige skrev ut mig ur hela systemet när det visade sig att jag inte hade jobbat här fyra månader i sträck. Jag var inte inne i systemet överhuvudtaget, varken i Norge eller här i Sverige… Och jag har gått ur a-kassan också. Dels har avgiften blivit väldigt hög, men sedan var det också så att så fort jag åkte till Norge blev jag utskriven ur arbetsförmedlingen och då fick jag skriva in mig igen varje gång jag kom tillbaka. Det kändes som ett straff. Och eftersom jag inte är med i facket i Norge så får jag ingen a-kassa där heller. Så jag får ingen ersättning om jag inte jobbar.

Hur är det då att jobba i Norge?
– Norge är som Sverige var en gång i tiden. Det säger alla som jobbar inom vården. I sjukvården i Norge är det som det var på 1980-talet här i Sverige. Det är mycket personal och de tar in nytt folk om det behövs. De låter en inte arbeta för två som man gör här i Sverige. Det är bättre betalt. Jag får mer be­talt som undersköterska i Norge än som sjukgymnast i Sverige.
– Arbetsmiljön är mycket bättre än i Sverige. Man jobbar 35 timmar i veckan och man kan själv bestämma när man ska äta lunch. Man tvingas inte att vara på jobbet en hel timme utan att få betalt. Ett pass börjar halv åtta och slutar tre. Det känns som om man jobbar 75 procent. När man slutar jobba har man hela eftermiddagen för sig själv. Då har man tid att laga mat och äta tillsammans med barnen, för  barnen i Norge äter inte i skolan.
– När man är där och jobbar som svensk så ser de lite mellan fingrarna när det gäller arbetsrättsreglerna. Vi jobbar ibland 70 eller 80 timmar i veckan. Man går från ett pass till ett annat hela tiden. Det är så de resonerar: man är där och jobbar, man bor intill sjukhuset. Man har inte sin familj där, man har ingenting förutom en liten cell, alltså klarar man av att jobba så mycket. Norrmännen själva blir lite avundsjuka och tycker att vi bara
är där för att tjäna pengar, men de tycker också att vi svenskar jobbar förbannat bra.

Är det bara nordbor som arbetar på sjukhuset?
– Det är bara nordbor som jobbar där. Folk har satt i system att göra så här. Det är många som har ett jobb här hemma och ser Norgejobbet som en löneförmån. De får inte någon löneökning i Sverige, så de tar tjänstledigt och jobbar i Norge i stället. Du vet, i Sverige tjänar man inte så bra inom sjukvården.
Jag tror att om man här i Sverige hade samma system som i Norge så skulle många stanna kvar här...
- Det är klart! Men det värsta är att Norge mer och mer börjar likna Sverige. Tyvärr har de inte lärt sig  av våra misstag.
I den norska sjukvården finns inga människor som är utbrända. De vet inte vad det är. De skrattar åt det begreppet. Men de kommer att bli utbrända om de tar efter Sverige.
Agneta har beslutat att fortsätta pendla mellan Sverige och Norge.
– Den första april åker jag tillbaka till Norge. Jag måste tjäna pengar, för eftersom jag har gått ur a-kassan har jag ingen säkerhet. Jag måste jobba. Om jag blir sjuk, varifrån får jag då pengarna? Från Norge eller från Sverige?