Tomas Pettersson

Skratten och applåderna fyller biosalongen i Ouagadougou. Filmen visar nämligen upp en omvänd världsbild.
I den har Afrika enats i Afrikas förenta nationer och lyckats skapa stort välstånd tack vare sina stora tillgångar på kvalificerad kompetens och rika naturresurser. Europa är en kontinent som är söndertrasad av etniska konflikter, ekonomisk nedgång och 66 procents arbetslöshet.
Men vad ska afrikanerna göra med européerna, de vita, som köar för att få visum och komma in i landet? De köar för jobb som gatsopare, städare och annat som afrikanerna inte själva vill göra. Huvudpersonerna Pauline och Olivier, lärare respektive data­ingenjör, är ett vitt par från Paris som hoppas på ett bättre liv i Afrika. När deras visumansökningar blir avslagna bestämmer de sig för att ta sig in i Afrika illegalt. De får tag på en flyktingsmugglare och betalar dyrt för att slussas dit i båt. Väl i Afrika möts de av polishundar och blir satta i förvar för flyktingar.
Så småningom blir Pauline anställd som städerska hos parlamentsledamoten Mobido Koudoussou, som spelas av regissören själv. Han har gett sig rollen som en vidsynte politikern som vill integrera de vita i Afrika. Men han brottas mot främlingsfientligheten och rasismen bland sina motståndare som försöker vinna politiska poäng.
Regissören Sylvestre Amoussous grepp är snudd på för enkelt. Samtidigt är tanken genialisk. Kanske är de omvända rollerna vad som behövs för att öppna ögonen på dem som inte ser några andra problem än det okontrollerade inflödet av invandrare som tar sig in illegalt.
Amoussou berättar att han har arbetat på filmen i tio år. Att det tagit så lång tid beror framför allt på svårigheterna att hitta finansiering.
– Finansiärerna i Frankrike tvivlade på att européer skulle vilja se en science fiction-film om vita som försöker ta sig in i Afrika. Därför vände jag mig till Afrika och fick mitt stöd därifrån. Men det tog tid.

– Som vit europé kanske man känner medlidande med båtflyktingarna som kommer från Afrika. Därifrån är steget långt till att verkligen förstå. Det är vad den här filmen har fått mig
att göra och jag hoppas att den får samma effekt på andra, säger Sandrine Bulteau.
Hon spelar en vit militant kvinna som har integrerats i Afrika och som kämpar för att de vita ska få samma rättigheter som de svarta.
Två dagar efter premiärvisningen på den afrikanska filmfestivalen fespaco (som ägde rum den 24 februari–3 mars) hade filmen premiär i Paris. Där visas den på fem biografer, ett försvinnande litet antal i ett land med Frankrikes publikkapacitet. Ett par recensenter påpekar just att filmen själv blir ett offer för det problem som den försöker skildra genom att nonchaleras av såväl distributörer som filmskribenter.
Africa Paradis är Amoussou första långfilm. Temat för nästa film är redan bestämt.
– Den kommer att handla om försnillning av humanitärt bistånd, säger Amoussou med ett brett leende.