Bild:The women’s centre

Konstnären Jesper Nordahl är socialt engagerad. För tillfället jobbar han med en serie videofilmer som rör sig kring ett Women’s Centre i Sri Lanka. Genom kvinnocentret vill han belysa hur nyliberal global politik i landet påverkar människor på individnivå. Centret är till för att stärka kvinnors rättigheter
i de ekonomiska frizoner där arbetarna jobbar på utländska företag under usla arbetsförhållanden.
– Jag är intresserad av det politiska i det personliga, säger Jesper. Jag vill lyfta fram oppositionella grupper och visa på deras alternativ till de dominerande maktstrukturerna.
I videon Katunayake Free Trade Zone använder han sig av musik från kvinnocentrets musikgrupp. Här sveper kameran i maklig takt genom en ekonomisk frizon förbi den ena industrin efter den andra. Långa fabriksfasader, taggtråd och grindar ackompanjeras av sånger som kritiserar det ekonomiska system som gör att Sri Lanka förlorar sina rötter:

»They sold our heritage to outsiders,
they grabbed our rights and our strength.
Look at the prosperity they gained in two decades
filling our hearts with pain.«

Utöver videofilmerna har Jesper Nordahl tillsammans med kvinnorna satt ihop en reklamtavla som har ställts ut bland annat i Stockholm och New York. I vanliga fall är det kommersiella intressen som får dominera den offentliga miljön. Att ställa samman sina åsikter på en »billboard« blir ett sätt att vara med och omforma verkligheten. Ett slags Reclaim the street.
– Det var intressant att göra billboarden eftersom många av de företag som normalt annonserar på en sådan, bland annat Nike, är samma företag som kvinnorna tillverkar produkter åt i frizonerna.
Jesper hade länge försökt komma i kontakt med kvinnogruppen, i Sri Lanka mötte han dem av en slump.
– Vi stötte på varandra av en tillfällighet, de såg min kamera och blev nyfikna. När jag berättade om mitt projekt ville de att jag skulle komma och besöka dem, så att de fick berätta för mig om sin situation. De vill skapa en dialog med Europa och USA.
Och på den vägen är det. När Jesper Nordahls videofilmer visades i Berlin togs de emot med stort intresse. Några av filmerna kom­mer att visas igen på Berlins Globale Filmfestival i maj. Dit har man också bjudit in arbetare och organisationer från olika ekonomiska frizoner runt om i världen. Jesper och Padmini Weerasuriya, ledaren för kvinnocentret i Sri Lanka, ska tillsammans delta i workshops och seminarier på temat frihandel.

Jesper Nordahl visar gärna sin konst utanför konstvärlden, något som han också fått göra allt oftare i takt med att den har blivit mer politisk. Det är som att hans verk hamnar någonstans i gränslandet mellan konst och journalistik. Riktigt var den där gränsen går kan han själv inte svara på, men tror att det handlar om friheten att uttrycka sig som man vill.
– Ofta har en journalist krav från beställaren på att mottagaren förstår hans reportage, det innebär att det lätt kan hamna inom ramen för det populära eller konventionella. Men estetiken får inte bli en del av den rådande ideologin.
På samma sätt som Jesper med sin konst vill ifrågasätta rådande maktstrukturer vill han också utmana de strukturer som begränsar konsten i sig.