Kollage: Jan Petterson

Den klassiska borgerliga sociologen Max Webers (1864–1920) teori om den protestantiska etiken, som förklarar kapitalismens genombrott med reformationens framgångar i Europa, är den mest spridda idén om kapitalismens uppkomst. Webers arbete har dessutom kommit att bli den mest vedertagna förklaringen till hur det kom sig att kapitalismen uppkom i Europa och inte i de muslimska länderna, trots att de senare var långt mer tekniskt och socialt utvecklade under 1400-talet.

Hur definierar du kapitalism?
– Kapitalism är en samhällsform som grundar sig på kapitalackumulation och samtidigt en specifik formation av subjektivitet, vem man är och vad som är värdefullt att göra med sitt liv. Om svaret på frågan: »vad är den ordnande principen i samhället och i människors liv? är: att ackumulera kapital«, ja… då lever man i en kapitalistisk samhällsform.
– Ett sådant system förutsätter att det finns en föreställning om en girig mänsklig natur, ett penningsystem och en utvecklingstanke. Under medeltiden fanns det i kraft av den kristna idétraditionen ett stort hinder för kapitalackumulation. Girighet var en fruktansvärd synd. Det blev i stället penningsystemet som gjorde det möjligt för den senmedeltida människan att kringgå detta starka kristna tabu.
– Om man i en 1400-talsby mestadels har en ekonomi som producerar organiska varor, till exempel spannmål, fastställer den kristna läran är hur mycket man kan ta ur den gemensamma produktionen: Du skall inte ta mer än det du kan konsumera. Det är en synd att ta så mycket att något förgås. Men med penningsystemet kunde man ta hur mycket som helst utan att något förgicks. På det viset kunde man skapa mervärde.

– I den moderna politiska traditionen finns ju tänkare som John Locke (1632–1704) och Thomas Hobbes (1588–1679) som utgår från knapphetssyndromet. Människan i naturtillståndet är girig därför att hon är sårbar, därför att hon måste överleva.
– Det är här som föreställningen att människan är girig på grund av sin prekära situation finner sin plats tillsammans med penningekonomin. Sedan kommer den koloniala expansionen med ett tredje bidrag.
– Föreställningen om den civilisatoriska utvecklingen ersatte den religiösa millennarismen (den bibliska läran om tusenårsriket, med de välkända flygande stekta sparvarna). Den blev ett svar på det armode som européerna känt. Från kolonierna kom ju strömmar av guld, njutningmedel, mat åt de hungrande utan motsvarande arbete. De stekta sparvarna verkade äntligen kunna kom­ma flygande in i munnen på européerna, som millennarismen tidigare lärt. Med detta föddes utopismen.
– I utopierna, exempelvis i Robinson Crusoe av Daniel Defoe, finns det alltid en Fredag, en individ med en annan subjektivitet. Fredag lever för dagen av vad han kan framställa på ön. Fredag behöver inte ackumulera, för naturen ser inte hotfull ut. Det finns alltid tillräckligt för att han ska kunna ha ett gott liv. Robinson försöker däremot hålla sig kvar i sin kapitalistiska subjektivitet, tvingar sig själv att arbeta och producera mervärde, trots att det inte har någon mening på den öde ön. För Robinson handlar det om att inte tappa sin mänsklighet, han är upptagen av den koloniala skillnaden mellan den civiliserade människan och vilden.
I anslutning till föreställningen om Fredags liv på Defoes söderhavsö kom, menar Manga, alla de föreställningssystem som brukar kallas klimatläror (platsen man lever på bestämmer ens mentalitet). De tempererade zonerna är civiliserade men inte de andra. Men vad gäller kapitalismens uppkomst i just den kristna världen ger inte Edda Manga särskilt mycket för Max Webers protestantiska etik:
– Problemet med Webers hela teori om den protestantiska etiken, som i sig är en lysande idé, är att den inte håller empiriskt. Kartan över kapitalistiskt expansiva regioner sammanfaller inte med kartan över protestantiska regioner. Weber är elegant men det håller inte.
Om vi vill komma tillrätta med kapitalismens orättvisor är det viktigt att försöka förstå på vad sätt kapitalismen utövar sin makt över oss. Adam Smith (1723–1790), som har kallats libera­lismens fader, talade om den osynliga handen som skulle reglera orättvisorna inom systemet. Det finns det få som tror i dag. Men vilka maktkritiska frågor ska man ställa för att förstå kapitalismen bättre?
– Till kapitalismen själv kan man inte ställa frågor. Men frågor om kapitalismen har ju många ställt, exempelvis Karl Marx (1818–1883). Han frågade sig varifrån mervärdet kommer.
Svaret blev då, liksom nu, att det kommer från utsugning. Det vill säga att det kommer från människor som inte får hela det värde de producerat.
– Om man befinner sig i en islamistisk miljö, där religionen ställer samma moraliska hinder mot kapitalackumulation som den kristna traditionen gjorde tidigare, blir frågan hur kan man rättfärdiga att man själv lever i överflöd när ens bror lever i armod. Svaret är att ingen kan rättfärdiga det. Den som lever i överflöd har en plikt att dela med sig till sin bror som lever i armod. Och även om det förefaller vara en religiös fråga så är det en maktkritisk fråga och en politisk fråga. Hur ska vi organisera det bästa av samhällen? För islamisterna är det bästa samhället förstås ett muslimskt samhälle, men många av deras tänkare hävdar att Välfärdssverige var ett av de bästa samhällena eftersom det är det närmaste historien kommit ett riktigt islamistiskt samhälle.
– Eller också kan man som teoretikerna Michael Hardt (1960-) och Antonio Negri (1933-) fråga sig på vilket sätt  ett kapitalistiskt system upprätthålls, som uppenbarligen skapar mycket lidande och är så orättvist? Varför fungerar det ändå? Alla subjekt som växer upp i det kapitalistiska systemet bekräftar systemet i sitt varande. Kapitalismen har producerat oss som subjekt, alltså är vi en del av systemet i själva vårt väsen. Kapitalismen är en biomakt som utvecklats till kontrollsamhälle.
– En fråga som har blivit vanlig i nutiden är vad kapitalismen gör med vår tid. Det finns en massa människor som talar om nedtrappning. Varför ska man arbeta så himla mycket att man inte ens hinner konsumera? Eller måste konsumera på ett irrationellt sätt? Det är en maktkritisk fråga – men det är också en individuell fråga som har ett individuellt svar, till skillnad från den kollektiva frågan om mervärdet som har ett kollektivt svar.
– De sista frågorna är de som vi i nutiden är mest benägna att politisera. Det är dem vi upplever direkt i våra egna liv. De leder till formationer som gör uppror mot tillväxtideologierna och de ger upphov till personliga ställningstaganden som »jag ska ta femtio procent ledigt«. Det finns ett motstånd som byggs upp kring formationer av subjektivitet.
– Sedan finns ju frågan om miljön. Tanken på oändlig utvinning av jordens ändliga resurser leder till antagandet att om vi fortsätter så här kommer vi att utrota oss själva. Och det verkar som om frågan håller på att slå rot i den politiska eliten. Om klimatförändringarna fortsätter som de gjort hittills kommer den politiska eliten inte att kunna bortse från miljöfrågan.
– Hur kan vi då förstå kapitalismen? Hur är systemet uppbyggt? Fortfarande är det Karl Marx verk Kapitalet (Das Kapital) som ger den bästa analysen av kapitalismens funktions­sätt. Det är en positivistisk och empirisk undersökning som hjälper oss att förstå hur systemet fungerar.
– Det finns naturligtvis också kritiska frågor som kommer från högern. Högerkritiker brukar vara bekymrade över de värderingar som förloras genom kapitalismen. Det är en tabubelagd kritik eftersom de som framförde den kom från högerrevolutionära grupper som nazisterna, som påstod att kapitalismen var ett judiskt påfund, en konspiration, något som attackerar själva kärnan i kulturen och den nationella kulturen. Den hotar att spränga nationen och det har den också gjort.

Men globaliseringen undrar jag då? Inträffade det verkligen något som förändrade världen med murens fall 1989 eller är processen densamma sedan 1450, som historikern och sociologen Immanuel Wallerstein (1930-) sagt? Ligger det något i talet om kunskapssamhället och de upphävda national­statsgränserna?
– Jag är överens med Wallerstein om att globaliseringsprocessen pågått lika länge som den koloniala expansionen, från slutet av 1400-talet, början av 1500-talet. Alltså världen blir global samtidigt som den koloniseras. Med alla kartografer som tecknar hur jorden ser ut. Geografin och kartografin är väldigt viktiga discipliner för skapandet av det globala. Så formades medvetandet om globen som en plats och så blev jorden en administrerbar plats, i och med att man koloniserade världen. Kapitalismen handlar ju om globala rörelser. Den första vågen av kolonialism uppkom under en tid då nationalstaterna höll på att utvecklas, det fanns ännu inga nationalstater. Sedan växte kolonialismen ihop med nationalismen och detta gav upphov till alla dessa motsägelsefulla rörelser som man också kan se i dag. Det lade också grunden för alla nationalistiska kamper i en tid som ser nationalismen som död och de globaliserande processerna som hegemoniska.

– Men det hände något 1989–90, även om globaliserings­processen påbörjades tidigare. Det är ett historieskrivnings­problem. Vilken historia man berättar. Man kan alltid se historien som kontinuitet. Men man kan samtidigt skriva historien i diskontinuiteter. Därför att om de inte fanns så skulle det heller inte finnas någon historia. När jag nu säger att något hänt sedan 1989 så tänker jag dels på utvecklingen av www.net. Där är jag beredd att följa Manuel Castells (1942-). Det hände något med nätverken; alla system som skapade gemenskaper som inte funnits tidigare. Det hände också något signifikativt i och med den bipolära världens fall och med den diskursiva förändring detta skapade: man började tala om historiens slut och liberalismens seger.