Finansdepartementet offentliggjorde igår rapporten "Arbetsutbud och sysselsättning bland personer med utländsk bakgrund" om invandrarnas situation på arbetsmarknaden. Myndigheten konstaterar att den höga arbetslösheten bland invandrarna utgör ett slöseri med nödvändiga resurser samt en risk för framtida kravaller i förorten:

"En fortsatt låg sysselsättning bland personer med utländsk bakgrund innebär att samhället inte tar tillvara potentialen hos dessa individer att delta i samhällsbygget, samtidigt som det finns en risk att sociala problem sammanhängande med känslor av utanförskap och exkludering uppstår," står det i rapportens inledning.

Sverige (liksom resten av de rika länderna) kommer att få stora grupper av pensionärer de närmaste decennierna, vilket medför att andelen av befolkningen i yrkesverksam ålder kommer att minska. "Effekten av dessa förändringar kan bli fallande sysselsättning, mätt som det totala antalet arbetade timmar. Följderna av en sådan utveckling kan bli speciellt kännbara för finansieringen av välfärdssystemen," skriver finansdepartementet.

Anledningen till detta är att "när antalet sysselsatta minskar faller skatteintäkterna" samtidigt som fler äldre medför ökade kostnader för att ta hand om dem. Om fler invandrare får jobb då kommer de negativa effekterna av ökningen av andelen pensionärer att motverkas, det vill säga "att samhällets totala resurser och skatteintäkterna ökar samtidigt som utgifterna för olika former av försörjningsstöd minskar."

Det finns 1,46 miljoner "invandrare" i Sverige eller 16,2 procent av befolkningen. Bland invandrarna räknas drygt 12,4 procent som är utrikes födda plus drygt 3,7 procent som är födda i Sverige med två utrikes födda föräldrar. Sysselsättningsgraden i åldersgruppen 16- 64 år är 76 procent bland "svenskarna" och 62 procent bland "invandrarna". "Arbetslösheten är ungefär dubbelt så hög för de utrikes födda i åldersgrupperna 16-24 och 25-54 år än för motsvarande grupper svenskfödda," konstaterar rapportförfattarna.

Enligt studien beror arbetslösheten på fyra slags faktorer: Brister i "Sverigespecifik" kunskap bland invandrarna (t.ex. kunskaper i svenska), sämre tillgång till sk "informella närverk" (kontakter), arbetsköparnas höjda krav som en följd av de senaste 20 årens privatiseringar och avregleringar och sist men inte minst, av diskriminering på arbetsmarknaden.

Analysen är inte särskilt omdanande, och inte heller de botemedel som föreslås, såsom att introduktionsverksamheten och SFI ses över så att deltagarna "så fort som möjligt" kommer in i arbetslivet, att det skapas ett "trovärdigt" system för utvärdering av invandrarnas kunskaper "i nära samarbete med arbetsmarknadens parter", att det anställs fler invandrare i den offentliga sektorn, att det satsas mer i skolan samt att diskrimineringen bekämpas.

Finansdepartementets förslag kan tolkas olika beroende på vem som läser rapporten, och förbehållet att den primära avsikten inte ska vara att satsa mer resurser utan att skapa "incitamentseffekter" passar in i det rådande nyliberala tänkesättet.

Fram till år 2050 förväntas landets befolkning växa från 9 till 10,5 miljoner. Omkring hälften av befolkningsökningen förväntas invandrarna - särskilt de utomeuropeiska - stå för. Sveriges tillväxt de senaste 10 åren skulle ha varit minus 0,77 procent utan invandring, och det finns ingen anledning att tro att invandringens betydelse för landet kommer att minska i framtiden.

Trots detta kommer arbetslösheten bland invandrarna i framtiden att öka i större takt än bland resten av befolkningen, och åtgärder som arbetskraftsinvandring tillsammans med diverse försämringar i arbetsrätten och skattesubventioner till de rika kommer att krympa snarare än öka skatteunderlaget.

Allt detta kommer att hända om den rådande politiken fortsätter. Arbete kommer att finnas, men till rätt pris: 32,50 i timmen om man frågar Fredrik Reinfeldt 27 kronor om man frågar prinsessan Madeleine. Hjulet kommer att snurra, men knastret från förorten kommer att höras allt tydligare.

Allt detta vet Finansdepartementets ekonomer, och de vet att ingen lösning är möjlig utan högre löner, stora offentliga satsningar och positiv särbehandling, det vill säga, allt det som tvingar de rika och medelklassen att betala. Men, som de själva vet är allt det som är gott för överklassen inte alls bra för samhället och tvärtom.

Finansdepartementet har utfärdat varningen. Ingen i regeringen kommer att lyssna på den.