Mana - Vitryssland-Colombia: En berättelse om två val

Hem

- - - - - - -

Manas arkiv

Nyheter

- - - - - - -

- - - - - - -

- - - - - - -

Om oss

Vem är inloggad
Vi har 16 gäster online

RSS

payday loan

payday loans

uk payday

buy viagra buy cialis buy levitra buy kamagra buy propecia buy zithromax buy flomax buy viagra soft buy viagra brand buy cipro buy cialis soft buy lasix buy amoxil buy cialis brand buy lexapro buy diflucan buy accutane buy flagyl buy nolvadex buy deltasone buy synthroid buy excel x buy bactrim buy nexium buy clomid buy plavix buy celexa buy paxil buy celebrex buy cytotec

Vitryssland-Colombia: En berättelse om två val

2006-06-01

Två val har rönt mycket uppmärksamhet i år. Det ena i Vitryssland, ett land i Östeuropa. Det andra valet i Colombia, i Sydamerika. Medan valet i Vitryssland den 19 mars vanns av sittande presidenten Lukashenko med över 80 % av rösterna, vanns söndagens val i Colombia av sittande presidenten Alvaro Uribe, med stöd av 27 % av de röstberättigade. I det första fallet betraktades valet som en fars och en "skam för demokratin i Europa" genomförd av en "diktator". I det andra fallet betraktades valet som en "jordskredsseger" av en "utpräglat högerpolitiker".

Valet i Vitryssland resulterade i 200 fängslade demonstranter som protesterade mot valutgången. Landet kritiseras för att oppositionella ledare sätts i fängelse eller trakasseras, och enligt Amnesty kunde upp till fyra oppositionella ha försvunnit och förmodligen mördats av säkerhetspolisen. Samma organisation befarar att en person avrättades under 2005.

Valet i Colombia har inte resulterat i några uppmärksammade fängslanden, men å andra sidan kritiseras landet mycket hårdare av människorättsorganisationerna:

Uribe, genom en förhandling med sig själv, beslutar om avmobiliseringen och strafflösheten för drygt 10.000, dvs hälften, av medlemmarna av landets paramilitära grupper som har begått nästan 3.000 mord av civilla de senaste åren, och som efter "avmobiliseringen" fortsätter att begå brott.
Landets säkerhetsstyrkor lär ha avrättat ett hundratal människor det senaste året och våldtagit många kvinnor.
Minst 310.000 människor har blivit inre flyktingar det senaste året pga sammandrabbningarna mellan armén och gerillorna, eller snarare främst pga arméns taktik att beröva gerillorna sin sociala bas. Totalt beräknas det att 3,5 miljoner, eller 10 % av landets befolkningen är på flykt i sitt eget land.(*)
En journalist har mördats och två har fått dödshot av paramilitärerna det senaste året. Censur, hot och trakasserier mot journalister hör till vardagen.
Föreningsfriheten är inte självklar i Colombia: det beräknas att minst 1300 fackliga aktivister har mördats de senaste 10 åren. Under 2005 mördades 70 fackligt aktiva och 260 blev mordhotade. Organisationen ILO beräknar att under de senaste 10 åren kan landets fackliga styrka ha minskat med mellan 15 och 5 % på grund av repressionen.

Medan valet i Vitryssland kallades för en "fars", är det inga som vidhåller att "diktatorn" Lukashenko inte åtnjuter stödet från flertalet av befolkningen. Men vad kan man säga av Uribe (*), som vann valet i söndags med 7.363.421 röster av en total av 27 miljoner röstberättigade, dvs bara 27 % av röstlängden. Att så många som 55 % av de röstberättigade colombianerna valde att inte rösta är ingenting som lär bekymra våra politiska analytiker.

Men det finns mer: valet övervakades av drygt 380.000 poliser och soldater (en polis per 71 väljare) trots att gerillan hade för första gången på flera år sagt att de inte tänkte försöka sabotera aktiviteten. Varje väljare som skulle avlägga sin röst kroppsvisiterades, vilket av förklarliga skäl avskräckte många människor från att rösta.

Dessutom försvårades rösterna av de delar av befolkningen som kunde tänkas stödja vänsteroppositionen: hundratusentals väljare från områden med starka vänstertraditioner tvingades förflytta sig till större städer för att avlägga sin röst eftersom regeringen beslutade att flytta vallokalerna i sista minuten.

Men valet i Colombia ingalunda framställs som en "fars" utan som ett "demokratiskt framsteg". Hur ett verkligt demokratiskt val i Colombia skulle ha sett ut är någonting att spekulera om, men att presidenten Uribe inte alls skulle ha vunnit med 60 % av rösterna är självklart, och att vänsteroppositionen Polo Patriótico skulle ha fått många fler av de 2,6 miljoner röster de fick är utom allt tvivel.

Och hur många röster skulle FARC-gerillan, med en styrka på 20.000 medlemmar, ha fått? De skulle säkert velat delta i ett sådant val, det har gerillaorganisationerna i Colombia velat göra i det förflutna, men varje gång de har ingått i fredsavtal med avsikten att bilda politiska partier har deras medlemmar mördats i tusentals av dödsskvadronerna, som i fallet med partiet Unión Patriótica, som decimerades efter det att det grundades 1985. Sedan dess har över 3.000 av dess medlemmar mördats, bland dem 2 presidentkandidater, 8 senatorer, 70 lokalpolitiker och 15 borgmästare. Så sent som 2003 mördades 30 av partiets överlevande politiker.

Att betrakta de colombianska valet som ett "framsteg för demokratin" är tveklöst en stor överdrift. Att däremot betrakta det som en "fars" ligger nog närmare sanningen.

Man kan säga att Colombia är ett land som befinner sig i krig, vilket Vitryssland inte gör, och det kan man kanske instämma i. Men kriget i Colombia är inte ett krig mellan jämnbördiga parter. I Colombias krig står regeringen och paramilitärerna för det grövsta och mest fruktansvärda våldet: statsterrorismen.

Det är sant att gerillan kidnappar rika människor, och det är sant att de tar skatter av dessa grupper, vilket av många betraktas som utpressning. Och det är också sant att personer som misstänks för att samarbeta med militären avrättas. Och det är allvarligt. Men, det är så att det faktiskt finns skillnad mellan våld och våld, för hur man än vrider och vänder på rapporterna från människorättsorganisationerna är det så att det är den Colombianska staten som överlägset står för det grövsta och mest systematiska, industriliknande våldet ... med förklaringen att de bekämpar gerillan.

Det sägs att gerillan finansieras av knarkhandeln, och till viss del har de rätt: gerillan tar skatter från rika människor som bland mycket annat sysslar med knark. Men, vem tvättar alla de tusentals miljarder dollar som knarkhandeln omsätter i världen? Enligt en studie tvättar Citibank, Chase Manhatan och Bank of America tillsammans 500 miljarder dollar varje år från diverse smutsiga affärer från bankerna i Kaimanöarna, Gibraltar och andra skatteparadiser för att dessa skall nära USAs ekonomi. En stor andel av dessa pengar kommer från Colombia.

Nej, gerillans drivmedel heter inte kokain, utan imperialism, de multinationella företagen och de lokala eliternas rovgirighet och hänsynslöshet. För det är inte gerillorna som är upphovsmän till befolkningens fattigdóm. Det är inte deras verk att över hälften av landets befolkning lever på mindre än 2 dollar om dagen, och att kanske en fjärdedel lever i total misär. Det är inte gerillorna som har skapat ett land där 1.5 procent av jordägarna äger 80 % av den bästa jorden, och det inte heller är gerillorna som roffar åt sig landets rikedomar utan USAs och Europas multinationella företag.

Däremot är knarkhandeln ett väsentligt drivmedel för den USA-stödda statsterrorn i Colombia. Den sittande presidenten Alvaro Uribe har fått öknamnet 82:an efter det att 1991 uppdagades att USAs State Department hade honom på 82:a plats i en lista av "kollaboratörerna" av den ökände chefen för Medellinkartellen Pablo Escobar. Sedan 80-talet har knarkhandlarna progressivt tagit över landets nyckelpositioner inom staten och dess institutioner Samtliga paramilitära chefer har konsoliderat sin makt genom produktionen och försäljningen av knark.

Vitrysslands regering bestraffas med hårda sanktioner pga dess påstådda brott mot de mänskliga rättigheterna: Presidenten Lukashenko får inreseförbjud i EU, och hans och andra regeringsföreträdares tillgångar har frysts, landet blir bannlyst ur Europarådets Parlamentförsamling och isoleras, samtidigt som det satsas miljoner på att finansiera all tänkbar opposition mot regeringen.

Jämfört med Colombias bleknar de värsta övergreppen som Vitryssland har anklagats för. Till Vitrysslands försvar kan man säga att landets regering åtminstone inte svälter ihjäl sin befolkning och har en högre levnadsstandard än sina grannländer. Men Colombias regering har inte varit föremål för några sanktioner, tvärtom:

Colombia är en av världens största mottagare av USAmerikanskt militärt bistånd efter länder som Israel och Egypten, och det i särklass största mottagare i Latinamerika. Sverige, som 2004 exporterade produkter för 122,5 miljoner dollar i verkstadsprodukter, kemiska produkter och papper till Colombia, bistått landet med 108 miljoner kronor om året. I år beslutade regeringen att utöka stödet till Uribes "avmobilisering" av sina egna lönnmördare till 11 miljoner kronor, och vår biståndsminister Carin Jämtin besökte landet för ett par månader sedan. USAs, EUs och Sveriges behandling av Colombia står i bjärt kontrast till behandlingen av Vitryssland, varför?

De senaste 20 åren har USA och EU bedrivit en stor rovdriftsoffensiv på Latinamerikas resurser. Enbart Spanien på 90-talet har investerat över 40 miljarder dollar i att köpa upp statliga företag inom bla finans-, telekommunikations- och energisektorn. Dessa företag har köpts mycket billigt tack vore korrumperade politiker och garanterar monopolvinster åt de multinationella företagen som bara bryr sig om att kamma hem vinsterna utan att behöva göra några investeringar, bara genom att höja avgifterna när det faller dem in.

Colombia, som är ett land rikt på olja, kol och jordbruksprodukter, utgör en saftig källa för de multinationella företagen: De 10 största oljebolagen i världen är verksamma i Colombia, och genom generösa kontrakt med regeringen får all frihet i världen att exploatera landets resurser. Det ligger i deras intressen att ha en statsmakt som garanterar dem att inga besvärliga fackföreningar får finnas i deras anläggningar. Därför betalar dessa företag sedan 1992 en "krigsskatt" på en dollar per fat till landets militär.

Spiralen av spekulativt kapital, krigsindustri, knarkhandel, saftiga privilegier för de multinationella företagen och geopolitiska intressen, och ideologisk högerfundamentalism förstärker varandra. Att göra av Colombia ett Latinamerikanskt mini-Israel utgör en garanti för att skydda sig mot varje försök från resten av de Latinamerikanska länderna att befria sig det nykoloniala förtrycket genom att aktivt främja destabiliseringen av t.ex. det bolivarianska projektet. Vitryssland, å andra sidan, envist motsätter sig varje ekonomisk penetration från västs sida, och stärker sina band till Ryssland.

Det är i ljuset av denna logik, och inte i den om intresset för demokratin och de mänskliga rättigheterna som vi måste betrakta UDs karakterisering av den fascistiska Colombianska staten som ett land som har "en starkt förankrad demokrati, en modern konstitution och en stadig ekonomisk tillväxt"

Noter:
(*) Uppgifterna hämtade ur Colombianätverkets hemsida.

Länkar:
Colombianätverket
Actualidad Colombiana

Äldre artiklar

USA: Massaker i Irak förmörkade minnesdag i USA -2006/05/31
Irak: Allt fler beväpnar sig -2006/05/31
Afghanistan: Talibanoffensiv skördar liv -2006/05/31
Bush under ökad press att möta Iran öga mot öga -2006/05/31
USAmerikanskt företag producerar dataspel som simulerar invasion av Venezuela -2006/05/30

Nästa sida>>

[ Tillbaka ]

Sök i textarkivet

Besök våra sponsorer

Annons:

Bra tidningar

Kolla även:

buy viagra online

cheap viagra online

Index page