Hem
- - - - - - -
Manas arkiv
Nyheter
Opinion
Mana Recenserar
- - - - - - -
Aktuellt på nätet
Asylnytt
Mana recenseras
- - - - - - -
Länkar
- - - - - - -
Prenumerera nu!
Om oss
Statistik
Annonsera
Kontakta oss
Återförsäljarna
Manas Nyhetsbrev


Mottag HTML?


Vem är inloggad
Vi har 119 gäster online

RSS

buy viagra buy cialis buy levitra buy kamagra buy propecia buy zithromax buy flomax buy viagra soft buy viagra brand buy cipro buy cialis soft buy lasix buy amoxil buy cialis brand buy lexapro buy diflucan buy accutane buy flagyl buy nolvadex buy deltasone buy synthroid buy excel x buy bactrim buy nexium buy clomid buy plavix buy celexa buy paxil buy celebrex buy cytotec


Serbisk media i förvandling Utskrift E-post
Skrivet av Carolin Sjöholm   
2006-05-24
Serbien – landet i ständig transition, förhandling och omvandling. Under våren 2006 blåser åter förändringarnas vindar över landet, nu över det serbiska medielandskapet. För vad är en demokrati i utveckling utan fungerande media, skriver Carolin Sjöholm.


Lagar som instiftades för flera år sedan ska äntligen börja gälla. Den oreglerade etermediemarknaden med flera hundratals radio- och teve-kanaler regleras till ett begränsat antal licensierade frekvenser. Den populära privata teve-kanalen bk förlorade nyligen sitt sändningstillstånd och tidigare regeringsstyrda radio- och teve-kanalen rts omarbetas till public service. Privatiseringsprocessen närmar sig sitt slutdatum i juni. Den redan överhettade arbetsmarknaden ansträngs ytterligare med tusentals journalister som förlorar sina jobb och Rudolph Murdoch får sin bit av kakan med ett serbiskt fox.

I det lilla pressrummet på andra våningen i journalistikens hus i Belgrad sitter ett tiotal journalister och lyssnar på en föreläsning om upphovsrätt. Föreläsningen anordnas av serbiska förbundet för oberoende journalister, som ett led i att utbilda journalister i professionella rättigheter.
 20 av de cirka 30 stolarna i rummet står tomma, trots att föreläsningen är kostnadsfri. Detta är, menar förbundets frilanskoordinator Dejan Kozul, ett tydligt och tragiskt tecken på serbiska journalisters ointresse för yrkets grundläggande principer och för sina egna rättigheter som yrkesutövare. Detta trots att mediesituationen i Serbien av många journalister beskrivs som till och med värre än under Slobodan Milosevics regeringstid. Beror ointresset på att de vet att de i praktiken inte har några rättigheter?
– Milosevics tid var en stor utmaning för journalister: Hur länge står du ut med arbetet? Men det är också en period som många journalister borde skämmas över, menar Hari Stajner,
före detta vd och numera rådgivare på Media Center i Belgrad.

I en undersökning som media center gjorde i september förra året uttrycker sig en erfaren journalist så här: »Alla som har haft chansen att lämna det här yrket har gjort det«.
Miodrag Blecic är en ung journalist som har försökt lämna yrket två gånger för att arbetsförhållandena är bedrövliga. Våren 2005 arbetade han för en privat regional teve-kanal i staden Sid. En dag fick han ett e-post från människorättskämpen Natasha Kandic, grundaren till Humanitarian Law Center. Hon berättade om en man från Sid som fått problem med utländsk polis som ville döda honom på grund av ett videoband. Videobandet vittnade om hur åtta muslimska män i bosniska Srebrenica avrättades av serbisk militär i kriget på 90-talet.
Videon var det första beviset på det folkmord mot bosniska muslimer som serbisk polis och militär under namnet »skorpionerna« länge hade anklagats för.
– Efter att jag tittat på bandet och dubbelkollat med mannen, gjorde jag en intervju med Natasha Kandic. Mina redaktörer litade på mig och berömde mig, men var väldigt nervösa, eftersom många inom polisen i Sid hade deltagit i kriget Bosnien.

Ett par timmar senare blev Miodrag uppringd av sin redaktör som berättade att polisen befann sig i byggnaden och att de sökte Natasha Kandic.
– Kort efter ringde en kollega från teve-kanalen b92. Jag lät dem intervjua mig om »Skorpionerna«, mannen och videon. Därefter började problemen. Några personer ringde min mobil, kallade mig för muslimsk spion och sa att jag skulle dö. Och min chef sa att hans teve-kanal hade fått enorma problem på grund av min historia. Senare hotade han mig och sa att han skulle ge alla sina pengar för att förgöra mig. Då bestämde jag mig för att lämna allt eftersom jag inte fick något stöd och skydd, varken från min arbetsgivare, journalistförbundet eller från någon myndighet.
Tre veckor senare blev Miodrag uppringd av amerikanska cbs och tillfrågades om en intervju angående videobandet och »Skorpionerna«, men han avböjde medverkan. Och så var historien om videobandet världsnyhet.
Själv befann sig Miodrag i personlig kris och bestämde sig för att aldrig mer arbeta som journalist. Senare under hösten var han dock tillbaka på journalistikens bana. Han arbetade för en dagstidning i Novi Sad och fick återigen information om ett riktigt skop. Det handlade om borgmästaren i hans egen hemstad Indjija och dennes kopplingar till organiserad brottslighet. Miodrag informerade sin redaktör som lovade att publicera artikeln.
– Jag åkte till stadshuset för att prata med borgmästaren men när han såg mig bad han mig ordagrant att dra åt helvete. Han visste redan vad jag hade för ärende.
 Många serbiska medier står fortfarande under strängt politiskt inflytande, särskilt de lokala medierna. Samtidigt har privatiseringen och kommersialiseringen av medierna bidragit till en ny typ av kontroll. Som en journalist beskriver det: »Tidigare hade politiker större inflytande än affärsmän över medierna«. Idag är det tvärtom. Men det är värt att ifrågasätta om de bara är affärsmän eftersom de är politiskt involverade också.«

Det har gått två månader sedan milosevics bortgång och fem och ett halvt år sedan han störtades från makten av det serbiska folket den 5 oktober 2000.
Denna dag som av många har kommit att kallas oktoberrevolutionen, var en förändringarnas dag även medialt. De regimstyrda medieföretagen rts (Radio Televisija Srbija) och Politika befriades. I Milosevics politiska och militära krigsföring var medierna ett av hans viktigaste vapen.
– Många menar att media bär det främsta ansvaret för krigen men det är en överdrift, säger Hari. Däremot spelade medierna en betydande roll i skapandet av en viss atmosfär i samhället, genom att hjärntvätta folket med bilderna av ett annat Serbien än det verkliga. Milosevics första steg var att ta över rts och Politika. Han satte sina egna män i toppen på rts och avskedade över 1000 medarbetare, självklart dem som var kritiska till den politiska utvecklingen. På så sätt fick han rts att spela hans spel.  
 Milosevic var slug och visste hur han skulle spela sina kort. Han visste att han inte kunde bestämma över medierna till hundra procent och Hari menar att Milosevic därför tillät vissa oberoende medier, men endast som ett spel för gallerierna. De oberoende medierna var tillräckligt få för att inte utgöra något hot och nådde aldrig ut till massorna. Men de existerade under ständiga hot och anklagades för att vara spioner och köpta av utländska intressen.
– Men efter den 5 oktober 2000 då demokratiseringen sattes igång, pendlade den serbiska mediemarkanden från en extrem till en annan. Regeringskontroll ersattes med en fullkomligt liberal och totalt oreglerad mediemarknad där ingen tog ansvar för någonting och allt var tillåtet, berättar Hari.

Demoralisering och oetisk rapportering har varit ett stort problem i de serbiska medierna även efter Milosevics fall. Mediearbetarna blir allt fler men med allt sämre utbildning, och medieägarna är mer intresserade av att tjäna pengar än att arbeta journalistiskt. Detta är givetvis en katastrofal utgångspunkt för ett land som bara är i början av sin demokratiseringsprocess och totala återuppbyggnad efter 15 år av ekonomiskt, politiskt och socialt kaos.
 
Äldre artiklar
          Nästa sida>>
[ Tillbaka ]


Sök i textarkivet
Besök våra sponsorer
Annons:
Advertisement
Bra tidningar
Advertisement
Kolla även:
Advertisement


buy viagra online