Hem
- - - - - - -
Manas arkiv
Nyheter
Opinion
Mana Recenserar
- - - - - - -
Aktuellt på nätet
Asylnytt
Mana recenseras
- - - - - - -
Länkar
- - - - - - -
Prenumerera nu!
Om oss
Statistik
Annonsera
Kontakta oss
Återförsäljarna
Manas Nyhetsbrev


Mottag HTML?


Vem är inloggad
Vi har 58 gäster online

RSS

buy viagra buy cialis buy levitra buy kamagra buy propecia buy zithromax buy flomax buy viagra soft buy viagra brand buy cipro buy cialis soft buy lasix buy amoxil buy cialis brand buy lexapro buy diflucan buy accutane buy flagyl buy nolvadex buy deltasone buy synthroid buy excel x buy bactrim buy nexium buy clomid buy plavix buy celexa buy paxil buy celebrex buy cytotec


Kolonialt City Utskrift E-post
Skrivet av Leandro Schclarek Mulinari   
2006-05-24
Stadsdelar byter karaktär, ändras, förändras och utvecklas. Staden är i ständig omvandling. Områden genomgår ansiktslyftningar,  får nya hyresgäster och nya stämplar. Inget fel med det. Eller?


För bara en halvtimme sedan sprudlade torget av liv. Sedan kom regnet. Kvar finns en kartong fylld till bristningsgränsen med tomater som inte hållit måttet, eller som glömts bort i alla hast.
Kvar har torghandeln lämnat smuts och skräp. Snart förvandlar dock städbilen Möllevångstroget till ett klanderfritt torg för övervakningskamerorna att bevaka och fikamänniskorna att blicka ut över.
I ena hörnet har en ny cafébar öppnats. »Tiramisú och espreso« står det på träbocken uppställd utanför. Inredningen är minimalistisk.
Tanken är att folk ska köpa sitt kaffe och bege sig vidare.
Möllans Ost har i andra hörnet av torget bytt upp sig till en större lokal. Här säljs lite lyxigare varor för livsnjutare, så som åsnekorv. Bakom båda kassorna står endast vad som ser ut att vara etniskt svensk personal, kontrasterna mot de kringliggande butikerna är många.
Ännu är det inte denna typ av affärer som kännetecknar området. Men samtidigt som hyrorna stigit kraftigt de senaste åren har dessa inrättningar vars kundkrets är, låt säga lite »finare i kanten«, vågat satsa.

Under början av 1900-talet
växte Möllevången fram som en utpräglad arbetarstadsdel i Malmös södra utkanter. Den sociala sammansättningen kom dock att förändras i mitten av århundradet då bättre ställda arbetarfamiljer började flytta ut.
Förslumningen bredde ut sig. Och invandrare flyttade in i stadsdelen. Mindre butiker, affärer och restauranger öppnades. Theran Supermarket intill Krung Thep.
– När jag flyttade hit fanns det inga uteserveringar här, säger Luis Cono, som bott till och från i området under tio år, och som till för några dagar sedan var ordförande i den aktiva stadsdelsföreningen Möllevångsgruppen.
Andelen socialbidragstagare var på den tiden en tredjedel av befolkningen, men under 1990-talet blåste kraftiga förändringsvindar. Området stämplades som »alternativt« samtidigt som staden växt och gjort att Södra innerstaden inte längre ligger i Malmös södra utkanter.  
Nya grupper lockades till stadsdelen och ett möllanskikt framträdde allt tydligare. De med eftergymnasial utbildningsnivå fördubblades från runt 20 till 40 procent – en av de högsta siffrorna i staden. Och andelen personer med utländsk bakgrund har på senare år stabiliserats till runt 40 procent, en uppseendeväckande hög siffra med tanke på områdets attraktiva läge.  

Men inom en snar framtid
kanske det är dags för nästa, eller kanske en fortsättning på denna »utveckling«.
– Blandningen av ungdomskulturer, invandraraffärer, allmän kick-ass-mentalitet ger Möllevången en unik karaktär som det finns all anledning att försöka bevara, säger kommunalrådet Anders Rubin (s), som också är ordförande i stadsbyggnadsnämnden.
»Kontrollerad gentrifiering för social balans.« Det föreslås i diskussionsunderlaget för översiktsplanen för de östra innerstadsdelarna av Malmö.
Visionen för framtiden är att områdena runt Värnhem, Nobeltorget och Södervärn kopplas samman på ett attraktivt sätt.  
Gentrifiering är ett akademiskt begrepp som myntades på 60-talet. I grunden är det en beskrivning för ett bostadsområde som genomgår en klassresa. Söder i Stockholm och Lugnet i Malmö är svenska exempel. Hip-Hop gruppen Dead Prez pratar om »land grab« när de fattigas kvarter tas över och blir enklaver för, till större del vita familjer med större plånböcker. Inom vetenskapen finns ett liknande begrepp: Urban kolonialism.
– Alltså kolonialism i staden på mikronivå. Folk tvingas bort, kanske inte genom pistolhot men för att de helt enkelt inte har råd, förklarar professor Eric Clark vid Lunds universitet, en av Sveriges främsta experter på området.

Inger Sellers är planeringssekreterare på Malmö kommun. Hon berättar att omvandlingsprocessen av hyreslägenheter till bostadsrätter för området i och runt Möllevången förvisso accelererat, från 87 stycken 1995 till 1 150 år 2005, men i jämförelse med andra stadsdelar är denna siffra förhållandevis låg. På samma sätt är det med hyresnivåerna, de har ökat, men än mer på andra håll.
– Det handlas mer i andra områden, konstaterar hon och fortsätter: Att det ändå uppmärksammas tror jag delvis beror på områdets häftighetsfaktor.
Aktivismen, kulturen och det politiska medvetandet är precis som under arbetarrörelsens framväxt stor i kvarteren. Många har därför formulerat ett aktivt motstånd mot att området genomgår en klassresa. Flygblad har till exempel delats ut med uppmaningen att skräpa ner och spela på hög volym så att investerare inte ska anse det intressant att satsa på området.
– Ska ett företag satsa måste det sedan också ta ansvar för området. Det handlar inte bara om att måla fasaderna, därför läggs idag stora summor på trygghetsprojekt här, säger Luis Cono, och fortsätter:
– De måste också ha med människors motstånd i den ekonomiska kalkylen.

Eric Clark har på senare år studerat Köpenhamn. Där har man uttryckligen satsat stora offentliga resurser på den »ekonomiskt bärkraftiga befolkningen«. Dessa har lockats till staden genom upprustning, ansiktslyftningar av kvarter och genom satsningar på byggen som ska sätta huvudstaden på den internationella
kartan, typ operahuset och Den svarta diamanten.
Paralleller är inte svåra att dra till Malmö: Turning Torso och  Americas Cup, Västra hamnen och Bo01.
Retoriken i Köpenhamn har delvis lånats från järnladyn Thatchers England.
– Klasskrig, kan det bäst sammanfattas. »Ut med de fattiga!«
har varit budskapet, förklarar Eric Clark.
Och vart är det tänkt att de ska ta vägen?
– Någon annanstans.

Retoriken har även till stor del byggt på idén om politikernas maktlöshet. Alltså att det i och med globaliseringen och konkurrensen och kapitalets makt inte finns något sätt att hejda utvecklingen.
– Om omvandlingstrycket kommer till Möllevången blir det lika svårt att få stopp på processen där som det idag är att få stopp på utvecklingen i Slottstaden, säger Anders Rubin (s).
Både Inger Sellers och Eric Clark påpekar att gentrifiering inte alltid behöver vara dåligt.
Snarare ska det ses som att städer ständigt förändras. Frågan är dock på vems bekostnad. De påpekar också att det går att rusta upp ett område utan att dess invånare tvingas flytta därifrån.
– Så länge vi som bor här får plats och Möllans atmosfär bevaras är jag inte emot att nya affärer öppnas med nya inriktningar, säger Luis Cono och betonar att förändringar och förbättringar av området är önskvärda. En fotbollsplan för ungdomar vore till exempel ett trevligt tillskott.
Genom att undvika genomgripande kvalitetsförstärkningar, stärka kultur- och föreningslivet samt folkrörelser, vill Anders Rubin (s) hindra att Södra innerstaden blir ännu ett område för dem med redan många valmöjligheter vad gäller boende.
– Risken är stor att gentrifieringen är en realitet på Möllan om tio år, säger Inger Sellers, och påpekar att om den politiska viljan finns hos de styrande gäller det att handla i förebyggande syfte.
Annars är risken stor att den osynliga städbilen förvandlar Södra innerstaden till ett klandervitt område för övervakningskamerorna att bevaka och fikamänniskorna att blicka ut över.

 
Äldre artiklar
          Nästa sida>>


Sök i textarkivet
Besök våra sponsorer
Annons:
Advertisement
Bra tidningar
Advertisement
Kolla även:
Advertisement


buy viagra online