En vecka efter jordbävningen i kashmir, fanns han på plats för att hjälpa till i räddningsarbetet. Nu är han tillbaka i Lund med både en sorg och en ilska över allt han sett.
Han är tydlig i sin kritik. Jordbävningen kan ingen ställas till svars för, men att dödsoffren steg till över 100 000 personer är ett resultat av bristfälligt räddningsarbete de första dygnen och de korrupta regimerna i det ockuperade Kashmir och Pakistan.

– Alla offentliga byggnader var byggda på sämsta sätt till en följd av korruptionen. Det var de byggnaderna som kollapsade och det är därför 23 000 elever finns bland dödsoffren. De flesta av dem var i skolan, säger han medan han på datorn visar den ena skrämmande bilden efter den andra.
 
De bläddras fram i jämn takt; raserade byggnader, stora tältläger och hemlösa barn. Alla utgör de material till en kommande dokumentär som Talat Butt kommer att sätta ihop.

– Många berättade om hur de hörde sina anhöriga skrika under rasen, men de hade inte ens en spade att gräva fram dem med. Pakistan spenderar massor med pengar på militären, men att de skulle finnas med i räddningsarbetet kom aldrig på tal. Dessutom höll man inne med siffror om antalet dödsoffer under flera dygn. Jag förstår inte vad man tjänar på att inte berätta hur illa det är, säger Talat Butt.

Då han är uppvuxen i området kunde han till skillnad från många utsända journalister ta del av de drabbades upplevelser på det egna språket.

– Folk är i chocktillstånd och sörjer, men de börjar också bli alltmer kritiska till regimen och militären, säger han.

Men det är inte bara den pakistanska statens oförmåga att tidigt komma igång med räddningsarbetet som Talat Butt är besviken över. Han tycker också att Pakistan använt katastrofen till att köra över befolkningen. De vackra orden om fredsnärmande mellan Indien och Pakistan som kablats ut världen över, har Talat Butt ett annat perspektiv på.

– Folket är i sorg och chock och regimen utnyttjar det till att köra över folkets vilja. Om det var för räddningsarbetet som gränsen till Indien skulle öppnas, hade det gjorts redan de första dygnen. Men det gjorde de inte. Jag är mest rädd för att detta kommer att leda till att gränsen blir permanent och en internationell gräns. För det stämmer inte överens med folkets vilja, säger han.

Med hoppfulla mediebilder om fred i området har också Sverige skildrats som den störste givaren till det jordbävningsdrabbade området.

– Sverige har gett mycket och var tidigt på plats. Jag träffade Räddningstjänsten i Muzaffarabad. Två dagar senare fick jag reda på att Sverige sålt krigsmaterial till Pakistan. Det blir sådan dubbelmoral. Man ger pengar till räddningsarbetet samtidigt som man gör miljardaffärer med vapen, säger han.

Uppgifterna om affären bekräftas av Svenska Freds och Skiljedomsföreningen. Det handlar om en av de största vapenaffärer Sverige någonsin gjort. Samma dag som jordbävningen ägde rum, skulle avtalet om Ericssons radarutrustning Erieye för tio miljarder skrivas under. Men det sköts på framtiden några dagar och enligt Svenska Freds handlar det bara om formaliteter innan affären är helt klar. Därmed gör Sverige den första vapenaffären med Pakistan sedan landets kärnvapenprovsprängningar 1998.

– Att man kan godkänna något sådant från Sveriges sida, gör en besviken och överensstämmer inte med den bild Sverige vill ge utåt. Ännu värre är, att det görs nu, när så många behöver hjälp med tält och mat. Man räknar med att det behövs över fem miljarder dollar för att bygga upp det som förstörts i landet. Och så gör Pakistan en vapenaffär med Sverige på det dubbla av den summan, säger Talat Butt.

Han är upprörd och besviken. Det handlar om hans folk. Det handlar om alla de katastrofdrabbade som han under några veckor mötte i Kashmir. De där barnen på dataskärmen som sitter och värmer sig över en öppen eld i tältlägret.

– Det är svårt att förstå hur stor förödelsen är. Men se här, säger han och visar bilder från området tagna efter jordbävningen och bilder från hans resa förra hösten.
Förödelsen är enorm. Hela bergväggar har rasat samman.

Men bilderna är inte nya för omvärldens ögon. Rapporteringen från området har varit god. Det tycker Talat Butt.
 
– Flera internationella medier var tidigt på plats och gjorde ett bra arbete, säger han.

Samtidigt saknas vissa perspektiv och det är därför han tillsammans med sina kollegor i Kashmir Charitable Trust planerar att starta den första kashmiriska tv-kanalen.

– Det behövs en kanal på folkets språk. Eftersom vi dessutom kommer att ha vår bas i England, är det möjligt för oss att vara mer regimkritiska, säger han.
För enligt honom görs nu allt för att folkets vrede ska dämpas.

– Religiösa organisationer och regeringen sprider propaganda om att jordbävningen är ett straff från Gud för att folket inte varit rättroget. Men det är bara ett sätt att slå ner kritiken mot regimen, menar Talat Butt.

I spåren av jordbävningen har fanatiska grupper i landet fått större popularitet. Talat Butt tror att mycket beror på de stora räddningsinsatserna de grupperna stod för. Men det skrämmer honom att deras resonemang vinner allt större mark.

– Det är en av mina största rädslor, att de fanatiska grupperna blir allt större och starkare. Speciellt sedan amerikanska trupper kom till området strax efter jordbävningen. De fanatiska organisationerna är klassade som terrororganisationer av usa och får de större gehör och usa är där kan det bli mycket farligt, säger han och fortsätter:

– Det är det värsta scenariot. Men det bästa scenariot är om folk fortsätter att bli mer medvetna och ifrågasätter den politiska makten. Och en del av det syns redan. När jag var där hölls demonstrationer mot att så stora resurser getts till militären samtidigt som de inte hjälpte folket.