Stolen

Skrivet av Abigail Sykes 2008-08-26 15:58 MANA 2008 #4

En ovanligt aggressiv polisräd har väckt mycket diskussion i nya zeeland. samtidigt som polisen anklagat de 17 gripna för att ha förberett en terroristkomplott för att uppnå själv­ styre för urbefolkningen, anklagas polisen själv för att ha rasistiska motiv. Och gamla motsättningar mellan den vita befolkningen och Nya Zeelands maorier har blossat upp på nytt.


Klockan sex på morgonen den 15 oktober 2007 låg jag och sov i mitt tält i bushen i Wellington. Då väcktes jag av män som ropade ”kom ut ur tältet med händerna i luften”, berättar Emily Bailey, miljö­ och samhällsaktivist.
– Jag öppnade dörren till tältet och där var en massa skjutvapen riktade mot mig. Innan jag visste ordet av släpades jag i handklovar genom leran. Det var början på en månads inlåsning.

Black Monday
Polisräderna var kulmen på mer än ett års arbete som kostat 8 miljoner nyzeeländska dollar (cirka 40 miljoner kronor) i skattepengar och genomfördes med regeringens kännedom. 300 poliser genomförde räder i fem orter, bland annat blockader i den lilla orten Ruatoki, där alla fordon in och ut stoppades för fotografering av beväpnade poliser och barn och vuxna låstes in i skjul i flera timmar. Operationen gav upphov till namnet ”Black Monday” hos en del av de drabbade, som främst bestod av Nya Zeelands māoriska urbefolkning.
Äntligen skulle den antiterrorlagstiftning som trädde i kraft 2002, efter amerikansk förlaga, tas i bruk. Men polisen behövde Solicitor­General (liknande vår riksåklagare) David Collins tillstånd för att väcka åtal enligt antiterrorlagen – vilket han inte ansåg att bevisen räckte för. De 17 personer som greps under räderna åtalades istället för vapenbrott och släpptes raskt mot borgen. Polisen fick skämmas och strax därefter läcktes det bevismaterial som de grundat sina gripanden på. Foton och avlyssnade citat som till exempel ”Som IRA i England … det kommer att hända här … jag är beredd att dö, mate, jag kommer att skada det här landet” skulle visa att terrorister hållit träningsläger i de māoriska separatisternas högkvarter, området Urewera i östra Nordön, och förberett sig för en väpnad kamp för māorisk självständighet med napalmbomber och molotovcocktails.

Blandade reaktioner
Reaktionerna har varit blandade. Vissa så kallade pāke­ hā, nyzeeländare med europeisk bakgrund, är nöjda med polisens hårda tag mot de misstänkta.
– Den här typen av aktiviteter måste stoppas i tid. Jag är rädd att tidigare regeringar varit för snälla mot māo­ rierna vilket nu speglas i deras högröstade krav för allt fler bidrag och separatism, skriver Bill James på tanke­ smedjan New Zealand Centre for Political Researchs diskussionsforum.
Andra tycker att tanken på att dessa aktivister skulle utgöra ett hot är ganska skrattretande. Samtidigt växer protesterna från māorier, kristna grupper och FN, som i ett brev till regeringen har bett om en förklaring. Många menar att räderna inte bara drabbat civila utan att de även varit rasistiskt motiverade. Valerie Morse, anarkis­tisk författare, fredsaktivist och pākehā, håller med:
– Jag tror att anledningen till att jag tillhörde de gripna den 15 oktober var för att man ville dölja operationens rasistiska grund. Räderna har åter aktualiserat de ständigt närvarande motsättningarna mellan māorier och pākehā, trots fasaden som gärna visas upp i officiella sammanhang. Māoriernas situation är förvisso bättre än för många andra ursprungsbefolkningar, inte minst när det gäller deras kultur, men generellt utgör māorierna något av en underklass i Nya Zeeland. De tjänar mindre och bor sämre, lyckas sämre i skolan, har sämre hälsa och så vidare.

Gamla motsättningar
Historien kan sägas börja 1840, då ett avtal slöts mellan den brittiska kronan och de māoriska hövdingarna. Den så kallade Treaty of Waitangi ger i korthet māorierna rätt att äga eller sälja sin mark och att utöva sina traditioner, i utbyte mot att de blir brittiska medborgare. Men tolkningarna av dokumentet fortsätter att ge upphov till motsättningar än idag. Den māoriska översättningen ger nämligen māorierna fullt självbestämmande, till skillnad från den engelska versionen som av regeringen anses vara den juridiskt bindande. Två tredjedelar av stammarna skrev aldrig på någon av versionerna, och när en del māorier inte ville sälja sin mark, togs den i många fall med våld. En process pågår sedan 1975 där Waitangitribunalen utreder fall där māorier menar att staten bröt mot avtalet, och riksdagen har börjat betala kompensation och be om ursäkt utifrån dess rekommendationer. Men många menar att det krävs mer än ord och pengar för att reparera skadorna.
– Det har skett många orättvisor här under de senaste 160 åren, och jag tror att vi kan ha ett jämlikt mångkulturellt land men då måste de orättvisorna få en lösning först. Det viktigaste är att nya nyzeeländarna erkänner att māorierna var här först, det är deras hem och därför måste de ha minst lika stor rätt att bestämma, säger Emily, som själv har blandad māorisk och pākehābakgrund.
Rättegångarna mot Valerie, Emily och de andra åtalade börjar tidigast i slutet på året. Under tiden hoppas de att debatten ska fortsätta.
– En positiv sak som räderna fört med sig är att folk nu är medvetna om att vissa māorier vill ha äkta självbestämmande, säger Valerie.
– Runt om i världen finns väldigt olika manifestationer av möjligheterna till självbestämmande för inhemska minoriteter, som i Kanada, norra Sverige och Mexiko. Och jag skulle absolut inte säga att någon av dem är ett perfekt exempel men jag tycker att de visar på möjligheterna.
– Just nu är den nyzeeländska regeringen vettskrämda för ens de möjligheterna. Så om vi kan ha den diskussionen, kanske vi kan komma närmare att förverkliga de sakerna.


Tidslinje/
Nya Zeeland
• Cirka 1000 –1200 Māorierna kommer till Nya Zeeland från östra Polynesien.
• 1642 – Nya Zeeland ”upptäcks” av holländaren Abel Tasman.
• 1800-talet – Britterna börjar bosätta sig i Nya Zeeland.
• 1840 – Treaty of Waitangi undertecknas av māoriska hövdingar.
• 1975 – Processerna i Waitangitribunalen börjar.
• 15 oktober 2007 – ”Black Monday” – polisräder mot Ruatoki, Auckland, Hamilton, Palmerston North och Wellington som leder till 17 gripanden.
• 8 november 2007 – Solicitor­General David Collins meddelar att han inte ger tillstånd till åtal enligt antiterrorlagen, eftersom bevisen är otillräckliga.
• 1 september 2008 – Domstolsförhandling inleds för att avgöra om det finns ”prima facie­bevis”, det vill säga om det finns tillräckligt med bevis för att överhuvudtaget gå vidare med rättsprocessen.

Fakta/
Nya Zeeland
Den 1 september i år börjar ”depositions hearings” i Auckland – där ska rätten avgöra om det finns tillräckligt med bevis för fortsatta rättegångar.
Dagen före, den 30 augusti, är därför tänkt som en internationell protestdag.
www.october15thsolidarity.info

< Föregående		Nästa >

PDF | Skriv ut | E-postadress